ett leende kan vara lätt att fejka, men svårt att hålla.

jag äääälskar att skriva av mig när jag är arg/ledsen.. är tvungen

jag känner mig ledsen,sårad,besviken,dum & ändå den som gör rätt.
jag ångrar allt , men ändå ingenting.
vad är rätt? vad är fel?
vad ska jag göra? vad ska jag säga? hur ska jag säga vad?..
tycker jag ska få göra vad jag vill ( nästan ) träffa vem jag vill .
ska inte behöva ha någon gräns, till någon som tagit hand om mig hela livet.
blir ledsen, blir besviken.. så jävla sårad.
får höra samma sak, samma tjat samma jävla prat VARJE DAG.
spelar ingen roll om de är telefon, då är det annars i verkligheten.
jag vill inte ha den diskutionen en ända gång till. har haft såhär i snart tre år, nästan.
roligt? nej.. det är dom värsta åren när det kommer till bråk och tjaffs i vardagen.
blir så trött, hur fan ska man orka med det? vill bara ut, springa åt helvete, och bara vara ifred i ett par dagar.
tänk om jag- bara jag och min pojkvän kunde dra iväg någonstans.
men nej, jag har inga pengar. har sån jävla lust! bara ta hela helgen i en annan stad, slippa skolan slippa jobba och framförallt det jobbigaste, bråk.
slippa allt! slippa minnskor som kräver.
jag ger ja, jätte gärna jag hjälper till, ja med vilja.
MEN jag vill inte ha tjaffs, jag kan göra vad som helst för att slippa det.
förstå vad skönt.

En hel dag, någon helt annan plats, ingen tjatar, ingen bråkar ingen ens bryr sig om mig för den dagen.
gud, bara mig själv och vara ifred. åh vad jag längtar till dagen jag har riktigt jobb och gått ut skolan.
JÄVLAR vad jag ska leva..

Sååhääääääääääääääääääär Sant aså !!