August
Monday 28 June 2010 photo 1/1
|
Men vad i helvete.
En sak (+ Massa annat) har jag lärt mig av en vän, om inte annat, och det är att man inte vinner ett skit på att flasha tillbaka och bara sakna det förflutna och det "förra". man ska för i helvete lära sig att ta sig ansituationen som den är och göra det bästa av den. Vad fan är det med så många crybabies som bara gnäller, whinar och håller på och tjatar om att de vill "tillbaka till då allting var bäst. <333333" när fan var allting bäst? När ni var på dagis? Minns ni den tiden ens? "När vi inte hade problem...." Det finns folk som faktiskt har problem hela jävla tiden, och det finns folk som inte ens vet vad ordet betyder. Förut var jag själv en av personerna som satt och whinade över att jag saknade "hemma", vännerna osv. men jag lärde mig ingenting av det, jag mådde bara sämre, inte heller blev något bättre. (Som jag sa, jag mådde bara sämre.) Så varför ens försöka skapa sina egna problem när man sitter och whinar? Det är inte värt. Lev i situationen i verkligheten. Allt och alla förändras, det finns ingenting som är evigt, INGENTING. När jag flyttade till Bulgarien för ett år sedan så skolkade jag, jag rökte osv. för att jag trodde att det suger här, allt är dåligt här, och att Sverige är bäst, och att allt i Sverige är bäst. Men jag hade så jävla fel. Det är precis samma sak bara det att det är två helt olika länder och jag har helt annorlunda vänner här. Helvete vad förbannad jag blir när jag läser folks klagomål på facebook, emocore, bdb osv. där de typ whinar över att de saknar den där tjejen ifrån dagis, eller att de saknar den där tiden då problem inte EXISTERADE - Dude & dudettes problem har alltid existerat det är bara väldigt FÅ personer som lever i situationen då livet knackat på dörren och då man måste kämpa sig igenom problemen själv - Eller med någon/några.
Varför gråta över det som har hänt när man kan le mot det som kommer hända? Vad i helvete, var glada över det ni har - Ni vet aldrig när ni kommer förlora det. "You don't know what you got until you lose it."
Det är sant, jag motsäger nästan mig själv, dock har jag förändrats jag har "skaffat mig ett liv" som många skulle uttryckt sig, och jag är så jävla glad över allt jag har nu. Ja, jag fick gå igenom ett äckligt och jobbigt år. Men inte fan gav jag upp. Jag menar, jag sitter ju här och jag skriver?
Det är sant att även jag har deppat osv. men jag gick iallafall vidare och nu lever jag för det jag har, och för det jag kommer få.
Ville bara säga det, så i stortsett målet med texten var:
Se inte tillbaka och deppa, allting förändras, lev med det. Ta situationen som den är och gör det bästa av den.
Peace! xoxo
http://thehistory.blogg.se
En sak (+ Massa annat) har jag lärt mig av en vän, om inte annat, och det är att man inte vinner ett skit på att flasha tillbaka och bara sakna det förflutna och det "förra". man ska för i helvete lära sig att ta sig ansituationen som den är och göra det bästa av den. Vad fan är det med så många crybabies som bara gnäller, whinar och håller på och tjatar om att de vill "tillbaka till då allting var bäst. <333333" när fan var allting bäst? När ni var på dagis? Minns ni den tiden ens? "När vi inte hade problem...." Det finns folk som faktiskt har problem hela jävla tiden, och det finns folk som inte ens vet vad ordet betyder. Förut var jag själv en av personerna som satt och whinade över att jag saknade "hemma", vännerna osv. men jag lärde mig ingenting av det, jag mådde bara sämre, inte heller blev något bättre. (Som jag sa, jag mådde bara sämre.) Så varför ens försöka skapa sina egna problem när man sitter och whinar? Det är inte värt. Lev i situationen i verkligheten. Allt och alla förändras, det finns ingenting som är evigt, INGENTING. När jag flyttade till Bulgarien för ett år sedan så skolkade jag, jag rökte osv. för att jag trodde att det suger här, allt är dåligt här, och att Sverige är bäst, och att allt i Sverige är bäst. Men jag hade så jävla fel. Det är precis samma sak bara det att det är två helt olika länder och jag har helt annorlunda vänner här. Helvete vad förbannad jag blir när jag läser folks klagomål på facebook, emocore, bdb osv. där de typ whinar över att de saknar den där tjejen ifrån dagis, eller att de saknar den där tiden då problem inte EXISTERADE - Dude & dudettes problem har alltid existerat det är bara väldigt FÅ personer som lever i situationen då livet knackat på dörren och då man måste kämpa sig igenom problemen själv - Eller med någon/några.
Varför gråta över det som har hänt när man kan le mot det som kommer hända? Vad i helvete, var glada över det ni har - Ni vet aldrig när ni kommer förlora det. "You don't know what you got until you lose it."
Det är sant, jag motsäger nästan mig själv, dock har jag förändrats jag har "skaffat mig ett liv" som många skulle uttryckt sig, och jag är så jävla glad över allt jag har nu. Ja, jag fick gå igenom ett äckligt och jobbigt år. Men inte fan gav jag upp. Jag menar, jag sitter ju här och jag skriver?
Det är sant att även jag har deppat osv. men jag gick iallafall vidare och nu lever jag för det jag har, och för det jag kommer få.
Ville bara säga det, så i stortsett målet med texten var:
Se inte tillbaka och deppa, allting förändras, lev med det. Ta situationen som den är och gör det bästa av den.
Peace! xoxo
http://thehistory.blogg.se
Visa toppen
Show footer