Ett år sen morfar dog <3

det kändes helt overkligt när det hänt, och det gör det fortf! att min morfar hade dött, helt utan misstankar eller sjukhus besök etc. poff så var han bara död. det var första gången robin var nere hos mig och vi skulle åka till pappa och hälsa på. när vi träffar pappa säger han att morfar är på väg in på sjukhus och mamma var på väg dit. sen visade sig att han aldrig varit in på sjukhus för det var redan försent, mamma ringde och berättade det för mig, och pappa.. så det var pappa som berättade det och jag bara bröt ihop. sen åkte vi till morfars hus och där låg han på soffan, såg ut som om han sov. hela tiden grät jag som ett litet barn och mamma också. sen gick jag fram till honom och han var alldeles kall. sen kommer jag ihåg att jag frågade om jag fick ta hans ring men jag vågade inte ta den själv, men det är den ringen jag nu haft på mig ända sen dess. och jag tyckte så synd om robin, första gången han träffade mamma o pappa och ny miljö och bara andra gången han träffade mig å så måste han vara med om en sån här sak. tycker det är synd att han inte fick träffa min morfar. sen åkte robin och jag till farmor&farfar och "åt" pizza, jag kunde knappt äta ngt.. hela natten fick robin trösta mig och stå ut med att jag grät. det är fortfarande så overkligt att han inte längre finns på denna jord eller i min närhet. jag saknar honom så satans mkt! bara att skriva denna texten fick mig att gråta, han var världens bästa morfar <3