18 October 2012
Jag gick runt till Jase och tog tag i hans hand. "Kom Jase, vi kan hitta på något kul tillsammans." Jag drog upp han ur stolen, han följde efter och ställde sig upp.
"Jamey, jag vet inte hur jag ska kunna besvara dina känslor just nu. Jag är ledsen..." Han stod där och tittade pÃ¥ mig, han försökte verkligen le för att jag inte skulle bli sÃ¥rad. Men jag sÃ
"Åh, det är lugnt Jase, jag väntade inte mig att du skulle ha samma känslor för mig jag har för dig..." Jag försökte verkligen att se glad ut jag med men det vara svårare än jag trodde. Det
Jag vände mig om för att inte visa Jason att en tår var på väg ner från min kind. Jag kunde inte hjälpa det, jag brukade aldrig gråta, men att bli avvisad av den jag älskade var svårt, och e
Han kysste mig på kinden och gick sedan mot dörren. "Vi ses Jamey." "Ses..." Jag kunde inte hjälpa det, tårarna blev bara fler och fler, och jag hade ingen aning om det var av glädje eller sor
Bara några sekunder senare kom Kia in till mitt rum. "Det är bra Jase, vi ses imorgon på hemkunskapen..."
När Kia kom in stannade hon och tittade på mig. "Vad har hänt Jamey? Du ser hemsk ut.." Jag kan förstå att jag såg hemsk ut, jag hade ingen vattentät mascara och jag hade torkat mig ett antal
"Kia, han... han..." "Åh Jamey." Kia kom närmare och tog upp sin näsduk ur fickan och började torka bort allt sminket som hade runnit.
Kia sa alltid dom perfekta orden, det tog inte lång tid innan hon hade fått mig på bättre humör igen. "Tack Kia, du är bäst." "Äsch, jag är alltid här för din bästis. KRAM!!" Hon höll
Usch, jag hade ingen lust att hålla på med Kemi kl 9 på morgonen egentligen, men det är ju mitt projektarbete så det måste göras. Jag kunde definitivt inte koncentrera mig, alla tankar for till
"Yo Jamey... Har du sett Kia?" "Njaää inte rikigt, men jag tror hon har hemkunskap.. var det något speciellt du ville?" "Nä inte direkt, men kan du säga till henne att jag vänta på henne vid
Han stod kvar? Ville han mig något eller? Han bara stod och stirrade på mig. Jag kände hur hela jag började bli nervös, allt jag höll i började skaka.
"Ehm, är du okej Jamey? Du ser lite deppig ut." "Jag mår fint..." "Verkligen???" Nu kunde jag inte hålla det tillbaka längre... Allt jag höll i tappade jag, en massa vätskor rann ut från beh
~Marcus~ Gisses, snacka om jag var på fel ställe vid fel tillfälle. Jag tyckte egentligen inte om att trösta tjejer, jag menar de kunde hålla på i evigheter. Jag är ensam kille bland 4 systrar
"Hur är det Sam? Du ser ledsen ut..." Jag fattar inte att jag gör det här.. sen när har jag blivit en axel att gråta på? Kanske det hade varit bättre om jag hade hållt mig till mitt förra ry
"Du är Marcus va? Det är du som är kär i Lina.." "Nja, jag var... jag är det inte längre. Jag tycker inte om tjejer som beter sig bitchigt." "Åh..okej." Hade hon totalt inte hört min först
~Jamey~ Jag hade försökt i en halvtimme med att återskapa det jag hade innan jag tappade allt inför Marcus. Jag koncentrera mig så mycket att jag inte hörde Jason komma in och titta på mig.
"Okej eftersom jag ställde till det för sig så hjälper jag dig. Jag har håltimme så ingen brådska." Jag tittade upp och såg att Jason hade ställt sig vid bänken framför mig. "Ehm, skyddsr
"Ja just de..." Jason gick bort och häntade en rock och kom sedan tillbaka och stod som ett frågetecken. "Så var vill du ha mig?" Vad var det för en fråga... Egentligen ville jag svara att jag
"Du kan börja med att blanda dessa två vätskorna i den behållaren, här använd mitt mått så du vet hur mycket du ska ha av varje." "Tack." Han tog emot måttet och log sitt underbaraste och v
Mitt i hela blandningen kom Jason över till mitt bord. "Du Jamey, jag behöver nästa del av min uppgift..." Han ställde sig och började gå igenom mina anteckningar. Jag fortsatte så smått med
"Ehm, v..var det något annat jag kan hjälpa dig med?" Han titta inte på mig när han sa det, han bara tittade ner på bänken där mina anteckningar just hade legat.
"Nej tack det räcker så." Jag vågade verkligen inte möta hans blick just nu. Jag tittade ner på min bänk och såg att Jason gick mot vägghållaren för att hänga tillbaka sin rock.
"Du får säga till om du behöver mer hjälp, du kan ju alltid ringa eller smsa." "T..tack för hjälpen." "Ingen orsak."
~Marcus~ Det hade gått en halvtimme innan Kia kom upp till mig. "En liten fågel viska i mitt öra att du sökte mig." Hennes leende var alltid så perfekt och sött. Att jag inte tog chansen när
"Hej, hette möjligtvis fågeln Jamey och skickade ett sms till dig?" "Haha jaa det kan man oxå säga." "Jo Kia, det jag tänkte säga dig var att jag vet ju att du och Duncan är tillsammns nu och
Kia bara tittade chockerande på mig. "Eh, tack Marcus, men jag och Duncan har det perfekt just nu. Hur går det för dig och Lina nu föresten?" "Lina? Jag slösar inte mer tid på henne, hon är f
Kia stod där och log mot mig. Jag kunde inte hjälpa det, jag blev helt förtrollad av hennes leende.. "Hallå??? Marcus??" "VaVa?" "Haha jag frågade just om Sam..."
"Ah, Sam... jag vet inte riktigt Kia." "Okej men du kan ta det lugnt, något bra händer nog snart ska du se." Nu log hon så vackert igen. Jag hatar verkligen mig själv att jag inte tog chansen at
~Jason~ Varför kan jag inte släppa Kia? Jag vet ju hur mycket det sårar Jamey att jag fortfarande älskar Kia. Jag visste aldrig att Jamey tyckte om mig på det sättet, hon hade alltid varit så
"Yo broder, vad ligger du där och funderar på?" Duncan hade kommit ingående till rummet utan att knacka. Men inte så konstigt egentligen, vi hade bott i samma rum hela vårat liv iallafall fram t
Han tog en stol och satte sig mot mig. "Är det kärleks bekymmer kanske?" Han visste att jag älskade Kia, och just nu sa han detta för att reta upp mig. "Sluta Duncan jag vill verkligen inte brÃ
"Ja... Du vet ju redan att jag älskar Kia för jag vet att du vet även om du inte trodde att jag visste först." "Sluta förvirra mig broder, kom till sak istället." "Okej som sagt jag älskar Ki
"Åh, Jase... vad gör du här?" "Jag tänkte precis fråga dig samma sak.." "Okej? Jag tar lite frisk luft..."
"Ja, jo jag undrar om du skulle vilja ha en lite kvälls picknik med mig?" Jag vågade inte rikigt möta hennes blick för jag visste inte hur hon skulle reagera. "Visst, jag är ändå lite små hu
Jag la ut filten och hämtade en korg med lite mat. Vi satte oss ner och blev helt tysta. Är det detta som kallas pinsam tystand?
Jamey var först med att prata. "Tack Jase, jag behövde lite snacks.." Hon var så söt när hon pratade med mat i mun, hennes kinder var så uppsvällda av mat och det bildades ett sånt roligt le
"Är det okej om jag håller dig sällskap en stund?" "Visst.." "Får jag fråga vad du gör?" "Tittar på stjärnorna, älskar när stjärnorna lyser klart på himlen."
Jag luta mig lite tillbaka och la min hand på Jameys. Jag tittade på henne för att se hur hon reagerade.
Jag tog ett bättre grepp om hennes hand och tittade på henne. Jag såg att hon tittade ner på våra händer och vågade inte titta upp för att möta min blick.
Jag släppte hennes hand ingen och lutade mig tillbaka och tittade upp bland stjärnorna. "Så? Ser du något intressant?" "Jag vet inte inte riktigt om det är intressant men stjärnorna liksom ins
Jag hann inte svara henne innan hon lytade sig lite över mig och pekade upp på himlen. "Titta, titta!! Ett stjärnfall! Make a wish" Jag tittade på henne, hon satt med ögonen slutna. Hon önskad
Jag drog henne mot mig och kysste henne mjukt, hon besvarade genast kyssen. Jag släppte henne och hon återgick till sin plats bredvid mig. "Jag har redan det jag önskar mig." Jag tittade henne ra
Direct link:
http://dayviews.com/nattasstorys/2012/10/18/