Wednesday 26 November 2008 photo 1/3
|
Det finns en svårhet
i att glömma.
Det finns en slags barnslig ignorans
som sveper in mig i den där berusade dimman
Den som leder mig bortåt
Den som visar mig
Allt annat än sanningen.
("Som du sa det kan vara svårt att bli riktigt nöjd
Det är så lätt att fantisera
Och mina tankar och minnen står mig upp i halsen
Men mycket vill ha mera")
Den tränger in som ett spjut i hjärtat
Den där känslan
Som ibland tränger sig på
Den som inte låter vänta på sig
Alla vägar leder dit
Alla vägar leder till den där känslan.
Alla vägar leder till dig.
("Jag har väl knappast lärt mig nåt sen sist
Nej inte jag
Men dina ord ligger och gnager här dag efter dag")
Du finns i allt
i allting jag gör
i allting jag andas
i allting jag tänker
Du är en syndabock
en solstråle
ett ljus i vardagen
ett mörker i sitt eget sken
Du är som en vacker julkula som man råkar krossa i tusen bitar
men som man ändå sparar i en kartong i gaderoben
För du var så fin
Tar fram ibland och speglar mig i skärvorna
Fortfarande vacker
Men trasig och vass i kanterna
Fortfarande skön att hålla i
även fast du tränger in i skinnet och får det att blöda, droppa, rinna.
Jag har orsak att gråta
Orsaker rotade djupt där inne
Obotliga.
Men jag gråter inte
Ögonen är torra som Nevadas öken
En accepterad sanning kan även den ibland svida.
Jag lär mig
Jag vet.
Tro mig att jag vet
Att det inte är dig jag saknar.
Jag vet.
Tro mig när jag säger att jag vet
Att det är allting runt omkring jag saknar.
i att glömma.
Det finns en slags barnslig ignorans
som sveper in mig i den där berusade dimman
Den som leder mig bortåt
Den som visar mig
Allt annat än sanningen.
("Som du sa det kan vara svårt att bli riktigt nöjd
Det är så lätt att fantisera
Och mina tankar och minnen står mig upp i halsen
Men mycket vill ha mera")
Den tränger in som ett spjut i hjärtat
Den där känslan
Som ibland tränger sig på
Den som inte låter vänta på sig
Alla vägar leder dit
Alla vägar leder till den där känslan.
Alla vägar leder till dig.
("Jag har väl knappast lärt mig nåt sen sist
Nej inte jag
Men dina ord ligger och gnager här dag efter dag")
Du finns i allt
i allting jag gör
i allting jag andas
i allting jag tänker
Du är en syndabock
en solstråle
ett ljus i vardagen
ett mörker i sitt eget sken
Du är som en vacker julkula som man råkar krossa i tusen bitar
men som man ändå sparar i en kartong i gaderoben
För du var så fin
Tar fram ibland och speglar mig i skärvorna
Fortfarande vacker
Men trasig och vass i kanterna
Fortfarande skön att hålla i
även fast du tränger in i skinnet och får det att blöda, droppa, rinna.
Jag har orsak att gråta
Orsaker rotade djupt där inne
Obotliga.
Men jag gråter inte
Ögonen är torra som Nevadas öken
En accepterad sanning kan även den ibland svida.
Jag lär mig
Jag vet.
Tro mig att jag vet
Att det inte är dig jag saknar.
Jag vet.
Tro mig när jag säger att jag vet
Att det är allting runt omkring jag saknar.
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/nattglans/299995648/