June
Show more 24 March 2007
Innan middagen inför Oskars födelesedagsfest var Annas svaghet för japaner som utför lustiga konster fullständigt okänd för oss andra.
Jag blev alldeles matt av avslöjandet, och återhämtade mig nog aldrig riktigt.
Festen fortsatte dock, som om inget hänt.
"Anna och japanerna? Nej, alltså, japaner är bara en myt. Du vet, ingen har någonsin sett en i verkligheten", menade Jesper och tyckte därmed att saken var ur världen.
Anna gör en skicklig undanmanöver och talessättet "kaffe är opium för folket" bekräftas.
Andreas och Tove har redan förträngt det chockartade avslöjandet.
Då kommer bakslaget. "Men vad har du gjort!?" dundrar Jesper. "Kaffet är ju alldeles kallt!"
Krisåtgärden blir att...
... på gammelfinskt vis ställa kaffet direkt på spisen.
Tarmen skriker dock efter kaffe hos Jesper, och Anna måste vidta krafttag för att hindra den bindgalne kaffesuktaren från att sätta i sig den fesljumna sörjan som puttrar p&
Halv elva gav så Oskar med sig. "Okej, ni kan väl komma då", suckade han, varpå vi triumfatoriskt satte av i natten.
"Har ni kaffet med er?" var det första Oskar frågade när vi kom.
Festen där hade nämligen tagit en sådan vändning att kaffe var av yttersta nöd.
Kaffet hade vi ju givetvis glömt... Jag försöker avleda uppmärksamheten från den pinsamma fadäsen.
Det var innan jag visste att Skräcken från Osby också fanns i lägenheten...
Stämningen blev genast tryckt...
Ingen kunde riktigt förjaga tanken på Skräckens missnöje.
"Hur kan du säga att det var mitt fel? Jag tycker ju inte ens om kaffe", säger Jesper i ett försök att avsäga sig ansvaret.
"Det är ju du som är kaffemannen", började han sedan.
Jag tog anklagelsen med ro: "Ånej, den där gubben går inte."
Oron grep oss åter.
Jag försöker få den kaffesuktande värden på andra tankar.
Och Oskar inser att fredsmäkling, handskaning och förening är den enda lösningen. Något kaffe kommer det ju ändå inte att bli.
Kanske var det förnekelse, ett desperat försök hos var och en att tränga undan behovet av koffein, men plötsligt stod vi där i alla fall, tillsammans, hur skenbar fö
"Fan, jag tror vi lyckades ändå", sa Jesper lättad.
Jo, nog tycktes det som det i alla fall. Oskar och Osby Wailers satte sig ner för att skriva en hyllningsvisa till kärleken och gemenskapen.
"Det var nära ögat." Anna pustade ut, alldeles matt av spänningen.
"Nu kan vi ägna oss åt varandra", menade hon. Men Jesper fortsatte att vara på sin vakt.
"Faran är över nu... seså." Jesper mjuknar.
Sedan släpper allt.
Hyllningssången framförs live.
Och Skräcken och Oskar gör sedan gemensam sak framför mikrofonen. Ingen kunde här förutse den plan som Skräcken börjat smida i största hemlighet, och som, n&aum
Direct link:
http://dayviews.com/nattkroken/2007/3/24/
Visa toppen
Show footer