March
Show more 6 April 2007
Självklart var det Erik som tidigt på morgonen tog initiativet till den stora morgonpsalmen. Med kraft och auktoritet sjöng han så det skallrade i sin farfars gamla rådjurs
Mattias ägnade sig åt mer sunda sysslor, så som att laga kaffe.
Eriks farfar, han som skjutit det där rådjuret, vars pannben går att skåda ovanför orgeln, kom med sin far, Jugenjev, från Ryssland. I stugan finns den här bilde
Erik letade dock fram geväret, poserade som Jugenjev i köket - vi blev alla hänförda av porträttlikheten - varefter han utlyste den ståtligaste gevärsskyttetäv
Jag skjuter mitt första provskott. Ingen, allra minst jag, visste i det här läget vilken skarp skytt jag var.
Här går det dock så sakteliga upp för mig, att kattpiss är opassande ord när det kommer till min pression med bössan.
Hans inspekterar med förskräckelse resultatet av min pricksäkerhet.
Ola lyckades inte mäta sig med mig.
Inte heller Erik, trots sin farfars fars gamla pälsmössa.
Mattes finkänsliga, aristokratiska skjutstil kunde heller inte hota min förträfflighet.
Hans var den som kom närmst, och det får väl erkännas, att här var konkurrensen både hård och bitter.
Eriks karakteristiska stil i det liggande skyttet väckte mest löje.
Resultatet så.
... i närbild.
Givetvis urartade det hela. En gammal lärarinna som plötsligt hade dykt upp i den lokala pressen skulle få sitt för gamla tiders oförätter.
Avståndet var hisnande.
Men Hans lyckades få in en träff, vilket han här visar stolt.
Erik skulle sedan demonstrera vägen från det att bössan laddas till det att skottet går av.
Hans betraktade det hela med hänförelse. Mattias var mindre intresserad.
Ladda...
... och så lägg an...
... och pang! Eller pjoff, för att vara korrekt.
Efteråt: en paus i det gröna.
På kvällen skulle det sedan drickas vin och spelas in en rockklyscha med det nya bandet Expensive Sundays. Låten heter Life's a bitch.
Hans var mäkta stolt över sin nya roll som rocksångare. "Jag ska aldrig skriva en enda bitter visa på svenska längre", lät han oss andra veta.
En timme och ett par glas vin senare var han om möjligt ännu mer fast i sin övertygelse.
"Det hurrar vi för!" föreslog jag, varpå jag genast gjorde verklighet av det föreslagna.
Grannarna ovanför lät sig inte bekommas. Inte officiellt i alla fall.
Hans lägger den sista sången på det som förmodligen kommer att bli den råaste rockdängan. Någonsin.
Direct link:
http://dayviews.com/nattkroken/2007/4/6/
Visa toppen
Show footer