April
Friday 7 January 2011 photo 1/1
|
Kreativ Krupp
I motsatts till allmän tro så samlar jag på små chokladaskar, de flesta av dem blå. Jag bygger även in människor och små djur i kapla. Just nu har jag en vit period och äter istället blodapelsiner som smetar ner mitt vitpudrade ansikte. Om inte min kameras självutlösare gått sönder skulle ni få se en bild.
En höstkväll för två år sedan kaplade jag in porträtt av olika människor såsom Churchill, Thomas Bodström, Hergé och Janis Joplin. Jag hade tryckt upp gigantiska bilder på dem och sedan byggde jag ett kaplatorn runt dem. Det hela ackompanjerades av symaskiner som surrade intensivt i bakgrunden.
När jag fikade förra veckan blev jag igenkänd. Det var min gamla lärare i tyska som gick fram till mig. Han höll en assiett med ett wienerbröd på. Han höll den med båda händerna, armarna utsträckta och lite darrande. Han sa att han var glad över att se mig. Nu när jag har ätit upp min apelsin finner jag det ironiskt då han var blind.
Jag tror jag håller på att bli fetare för min hud spänner över mina fingrar och jag får lätt huvudvärk. Mina ögonlock känns tyngre men jag kan av förklarliga skäl inte verifiera det med hjälp av en våg. Jag kan dock verifiera att jag sover sämre för klockan är mycket men jag har ännu att finna ro. Jag ska nu hämta en till blodapelsin.
Det var längesedan jag träffade och samtalade med vänner utan att le en enda gång. Nu är mina fingrar lite fadda av apelsinludd. Även om mina leenden aldrig varit äkta så har det alltid varit ärliga. En god kompromiss säger min låtsaskompis.
Jag är fascinerade över att det får plats färre A:n än I:n på ett A4 om man använder Times New Roman.
Tänk om jag kunde väsa när jag sjöng.
I motsatts till allmän tro så samlar jag på små chokladaskar, de flesta av dem blå. Jag bygger även in människor och små djur i kapla. Just nu har jag en vit period och äter istället blodapelsiner som smetar ner mitt vitpudrade ansikte. Om inte min kameras självutlösare gått sönder skulle ni få se en bild.
En höstkväll för två år sedan kaplade jag in porträtt av olika människor såsom Churchill, Thomas Bodström, Hergé och Janis Joplin. Jag hade tryckt upp gigantiska bilder på dem och sedan byggde jag ett kaplatorn runt dem. Det hela ackompanjerades av symaskiner som surrade intensivt i bakgrunden.
När jag fikade förra veckan blev jag igenkänd. Det var min gamla lärare i tyska som gick fram till mig. Han höll en assiett med ett wienerbröd på. Han höll den med båda händerna, armarna utsträckta och lite darrande. Han sa att han var glad över att se mig. Nu när jag har ätit upp min apelsin finner jag det ironiskt då han var blind.
Jag tror jag håller på att bli fetare för min hud spänner över mina fingrar och jag får lätt huvudvärk. Mina ögonlock känns tyngre men jag kan av förklarliga skäl inte verifiera det med hjälp av en våg. Jag kan dock verifiera att jag sover sämre för klockan är mycket men jag har ännu att finna ro. Jag ska nu hämta en till blodapelsin.
Det var längesedan jag träffade och samtalade med vänner utan att le en enda gång. Nu är mina fingrar lite fadda av apelsinludd. Även om mina leenden aldrig varit äkta så har det alltid varit ärliga. En god kompromiss säger min låtsaskompis.
Jag är fascinerade över att det får plats färre A:n än I:n på ett A4 om man använder Times New Roman.
Tänk om jag kunde väsa när jag sjöng.
Annons
Comment the photo
PaulBanks
Sun 9 Jan 2011 12:39
Härligt! Tog en privat skidlektion, min lärare läspade (med fransk brytning) och hade bott i Kanada. Det tyckte jag var hot.
soetaponies
Fri 7 Jan 2011 02:03
felix det här är så bra
godnatt jag tror jag kommer blöda näsblod i sömnen spotify:track:7yi20tcI2tGSzMMbGMOgPQ
godnatt jag tror jag kommer blöda näsblod i sömnen spotify:track:7yi20tcI2tGSzMMbGMOgPQ
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/nattlinnen/481959722/
Visa toppen
Show footer