April
Sunday 31 July 2011 photo 1/1
|
I mitt huvud:
"I'm out of presidents to represent me"
"What if I take my problem to the United Nations?"
"They say it fades if you let it, love was made to forget it"
Jag har väldigt ont i bröstet just nu. Det värker och ibland svartnar det lite för ögonen. Men det gick över och nu känns det bättre. Ibland tänker jag att jag går sönder och ibland gör jag det. Jag vet inte vilket som är värst. Troligtvis tanken då min fantasi är verkligare än min omgivning.
Jag har "In the mood for love" stråkarna i min hjärna och de trivs.
Vilken stad? Hemlighet avslöjas för rätt svar vid första försöket.
Om jag tittat på en punkt längre än en halv minut blir jag ledsen. Flackar jag med blicken?
Om jag kunde så skulle jag helst sakna huvud. Huvudet är den del av min kropp jag hatar mest. Sedan kommer armar och ben. Bröst och mage är mina närmsta vänner. Men ibland värker mitt bröst och jag har ofta ont i magen, men som jag tänker: Jag tänker ju.
"Here we are stranded
Somehow it seems the same
Beware, here comes the quiet life again"
Det är sorgligt när denna text är effekten av mental utmattning mer än mental aktivitet.
En stund senare.
"Growing up, brewing up
Guerilla getting trained up
Look out Look out
From over the rooftop"
Och mot slutet tänker jag:
"My soul is wrapped in harsh repose
Midnight descends in raven colored clothes
But soft, behold! A sunlight beam
Cutting a swath of glimmering gleam
My heart expands, 'tis grown a bulge in it,
Inspired by your beauty effulgent"
"I'm out of presidents to represent me"
"What if I take my problem to the United Nations?"
"They say it fades if you let it, love was made to forget it"
Jag har väldigt ont i bröstet just nu. Det värker och ibland svartnar det lite för ögonen. Men det gick över och nu känns det bättre. Ibland tänker jag att jag går sönder och ibland gör jag det. Jag vet inte vilket som är värst. Troligtvis tanken då min fantasi är verkligare än min omgivning.
Jag har "In the mood for love" stråkarna i min hjärna och de trivs.
Vilken stad? Hemlighet avslöjas för rätt svar vid första försöket.
Om jag tittat på en punkt längre än en halv minut blir jag ledsen. Flackar jag med blicken?
Om jag kunde så skulle jag helst sakna huvud. Huvudet är den del av min kropp jag hatar mest. Sedan kommer armar och ben. Bröst och mage är mina närmsta vänner. Men ibland värker mitt bröst och jag har ofta ont i magen, men som jag tänker: Jag tänker ju.
"Here we are stranded
Somehow it seems the same
Beware, here comes the quiet life again"
Det är sorgligt när denna text är effekten av mental utmattning mer än mental aktivitet.
En stund senare.
"Growing up, brewing up
Guerilla getting trained up
Look out Look out
From over the rooftop"
Och mot slutet tänker jag:
"My soul is wrapped in harsh repose
Midnight descends in raven colored clothes
But soft, behold! A sunlight beam
Cutting a swath of glimmering gleam
My heart expands, 'tis grown a bulge in it,
Inspired by your beauty effulgent"
Annons
Visa toppen
Show footer