Utdrag från bloggen

" Den som har DAMP/ADD/ADHD talar ofta för högt eftersom de har svårt att anpassa röststyrkan till vad situationen kräver, samtidigt som de ofta själva störs av andras prat. Känslosinnet kan vara påverkat och vuxna liksom barn kan ha svårt att avgöra hur hårt de skall ta i andra. Människor med perceptionsstörningar kan vara känsliga för beröring, de tycker kanske inte som barn om att sitta i knä, att bli smekta eller kammade. Huden kan var mycket känslig för beröring, en smekning kanske inte upplevs som kärleksfull och varm utan istället framkalla obehagskänslor. "

Det känns så väl igen, tyvärr, måste man väl kanske säga? Visst var det så att jag inte gillade att sitta i knät på er, mamma och pappa, när jag va liten? Inte så ofta iallafall? Och jag har fortfarande svårt för beröring om jag själv inte vill det, eller är beredd på det. Det är obehagligt ibland! Hur ska man förklara för nån man gillar, att dennes kram ger mig obehagskänslor? Att jag känner mig trängd? Som tur är funkar det rätt bra med kramar o så, men ibland, nää då är det inte alls mysigt. Bara obehagligt. Som om man hade myror under huden typ. Hua. Och jag har väl alltid haft svårt för att ta i folk? Det blir väl nån halvdan kram som oftast, nå mer blire lixom inte.

Nej nu blir det mer kaffe :*

Jag har damp tror jag, på riktigt :/ Det är jobbigt...