October
Thursday 22 July 2010 photo 4/15
|
"Fru Brita Bååt var en ond och styvsint kvinna. Sina två män skulle hon drivit i en för tidig grav. En juldagsmorgon skulle hon gå i ottesången och kammarpigan var tillsagd att väcka henne i tid. Men på efternatten vaknade hon plötsligt av sig själv. Genom fönstret kunde hon se, att ljusen var tända i kyrkan. Förargad tänkte hon, att man hade glömt att väcka henne och att julottan redan hade börjat. Hon klädde sig hastigt och skyndade iväg, för att åtminstone komma i tid till altartjänsten. Då hon hade hunnit halvägs på gången mellan slottet och kyrkan fick hon syn på en skepnad, som föreföll henne bekant.
Mörkt var det, men hon tyckte precis att det var hennes gamla amma, som varit död i många år. Och den döda gjorde tecken åt henne, ängsligt, alldeles som om hon ville varna henne från att fortsätta. Men fru Brita slog spöksynen ifrån sig, hon var ju sent ute och en besynnerlig iver drev henne att skynda vidare. Benrangel i kyrkobänkarna
Då hon hade kommit innanför kyrkogårdsmuren märkte hon att ljuset som trängde ut genom fönstret var så underligt blekgrönt och kallt. Det hade ingenting av julotteljusens värme i sitt sken. En fasansfull aning kom henne att rysa, men ändå var det som om en hemligt makt drev henne vidare. Då hon hade kommit innaför kyrkdörren blev hon stående orörlig. För de som satt i bänkarna var benrangel med knäppta skeletthänder och andäktigt grinande dödskallar. Hon hade kommit till de dödas mässa. Huggen med värja I samma ögonblick rusade vålnaderna av hennes två män emot henne, De hade vaktat på henne bakom dörren. Utom sig av skräck flydde hon ut ur kyrkan. Den ene högg efter henne med sin värja, men fick bara en flik av hennes slöja. Den andre kastade en stor sten efter henne. Bara några steg från kyrktrappan blev hon liggande avsvimmad.
Där låg hon, när den förfärade kammarpigan fann henne. Men Fru Brita hämtade sig aldrig efter sin ohyggliga upplevelse. Tre dagar senare var hon död. Värjan med en flik av Brita Bååts slöja hänger fortfarande i Engsö kyrka och stenen, som kallas blodsstenen, är inmurad i kyrkomuren. "
www.engsoslott.com
Mörkt var det, men hon tyckte precis att det var hennes gamla amma, som varit död i många år. Och den döda gjorde tecken åt henne, ängsligt, alldeles som om hon ville varna henne från att fortsätta. Men fru Brita slog spöksynen ifrån sig, hon var ju sent ute och en besynnerlig iver drev henne att skynda vidare. Benrangel i kyrkobänkarna
Då hon hade kommit innanför kyrkogårdsmuren märkte hon att ljuset som trängde ut genom fönstret var så underligt blekgrönt och kallt. Det hade ingenting av julotteljusens värme i sitt sken. En fasansfull aning kom henne att rysa, men ändå var det som om en hemligt makt drev henne vidare. Då hon hade kommit innaför kyrkdörren blev hon stående orörlig. För de som satt i bänkarna var benrangel med knäppta skeletthänder och andäktigt grinande dödskallar. Hon hade kommit till de dödas mässa. Huggen med värja I samma ögonblick rusade vålnaderna av hennes två män emot henne, De hade vaktat på henne bakom dörren. Utom sig av skräck flydde hon ut ur kyrkan. Den ene högg efter henne med sin värja, men fick bara en flik av hennes slöja. Den andre kastade en stor sten efter henne. Bara några steg från kyrktrappan blev hon liggande avsvimmad.
Där låg hon, när den förfärade kammarpigan fann henne. Men Fru Brita hämtade sig aldrig efter sin ohyggliga upplevelse. Tre dagar senare var hon död. Värjan med en flik av Brita Bååts slöja hänger fortfarande i Engsö kyrka och stenen, som kallas blodsstenen, är inmurad i kyrkomuren. "
www.engsoslott.com
Directlink:
http://dayviews.com/nattmara/467086347/
Visa toppen
Show footer