Jag ligger och stirrar upp i taket
Tittar på solkatternas dans över den vita gipsen.
Det är varmt.
Jag hör hur fåglarna kvittrar. Sjunger sin ihållande sång.
Allt blir tyst..

Solkatterna har slutat dansa
Solen har gått i moln.
Jag sluter ögonen igen. Orkar inte bry mig längre.

Allt jag hör är mitt hjärta
Ett högljutt dunkande som ekar inom mig
Jag glömmer allt.
Glömmer allt om fågelkvitter när jag blundar.

Jag försvinner, försvinner bort från den tillvaro som alldeles nyss fångat mitt intresse.
Flyger i tankarna, flyger till dig..

Jag känner inget behov av att se solkatterna längre...
Det finns något, något annat.
Något bättre som har fångat min totala uppmärksamhet.

Jag ser dig.
Ser hur du står på en balkong.
Solen håller på att gå ned, vinden smeker din hud med ljumna sommarfläktar. Du har blicken fäst på något långt bort.
Något jag inte kan uppfatta..
Kan det vara ett moln eller en stjärna som vaknat efter dagens stilla sömn?

Hela scenen är så vacker.
Likt en tavla målat för att väcka känslor. Vackra, varma känslor.
Känslor som får ens hjärta att slå hårt, får en att känna längtan efter något bättre än den tillvaro du just nu lever i.

Jag betraktar den stilla. Vill vara en del av scenen men står nedanför. Precis utanför ditt blickfång...
Känner en längtan efter att få vara en del av den perfekta scenen som utspelar sig tre meter ovanför mitt huvud. Vara delaktig i solens nedgång, se allt det du ser och vara..

Känner en smärta som sprider sig från nacken. En outhärdig smärta som får mig att skrika.
Jag skriker men inte ett ljud kommer över mina läppar.
Inte ett ljud, inte ens den minsta viskning lämnar min tunga.
Faller ihop på marken och ser hur solen försvinner över horisonten. Du går in och allt blir kallt.

Jag öppnar ögonen, betraktar solkatternas vilda dans över vit gips och försvinner ut i sommaren

Annons

The photo has no tags

September 2010