Saturday 17 July 2010 photo 1/1
|
Smärtan är outhärdlig. Likt en isande, brännande eld sprider sig den genom mina ådror. Det är kallt nu när du inte längre finns vid min sida. Min kropp känns stel där jag sitter på bussen med huvudet lutat mot det vibrerande glaset. Det bildas imma mot den regntäckta rutan och långsamt rinner tårarna ned för mina kinder. Mitt hjärta bultar hårt och det gör ont för varje hjärtslag. Smärtan som fyller mitt inre äter långsamt upp mig. Jag tror jag blir galen.
Annons
Comment the photo
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/nattpoesi/465941876/