Tystanden la sig när medaljen föll till mattan och Ara tackade för sitt och gick ut med höjt huvud och en otrolig beslutsamhet och frustration mot en sport han älskar men som är fylld av korruption och oklarheter. Efter att blivit fråntagen chansen att fightas om sitt efterlängtade guld pågrund av korrumperande domare hållt tillbaka knytnäve från en flinnade tandrad, laddadt om i sista sekund kört över en fransman och fått ett betydelselöst brons fast man förkänar mer. Kännde Ara att detta går inte en sport som varen utövar, tränare eller doamre verkar förstå hur den går till och med en baksida som är så svart att en decembernatt verkar ljus, han var tvunge att göra nåt ingen skulle få känan som han han visst vad han behövde gör chock och stationera exempel. Han gick in tog nåt som inte var värt nåt och lämnade de där för att få en värld att se att nåt är fel. I den stunde blev Ara Abrahamian mycket störe än om han hade fått sitt guld han blev en äkta förrebild för mer än en idrottsprestation, Detta var nåt av det mest helhjärtade och upprörande som nån har gjort i idrotten och brottning, Ara lämnade sin medalj men blev en hjälte han gjorde de han trodde på och jag stödjer och tro på honom utan minsta tvekan. Ara är min OS hjälten med eller utan medalj

Annons

The photo has no tags

September 2009