What am I supposed to do when the best part of me was always you?

På riktigt. Jag vet inte vad jag ska göra. Det känns lite meningslöst att fortsätta rida honom då det bara kommer kännas mer och mer hopplöst för varje vecka. Jag kommer bara bli olyckligare av att se honom utvecklas med ägaren och sen jag som får nöja mig med ett skrittpass i veckan. Men om jag nu klipper banden och vi går skiljda vägar.. då finns det ingen återvändo. Och jag vet inte om jag är redo att ta det steget ännu. Men samtidigt så vill jag bara packa mina saker och dra ifrån Värmdö Ridklubb.

Förlåt för mina crybaby inlägg typ var och varannan dag men jag behöver skriva av mig. Och jag vet inte vad jag ska göra. Fan, varför var jag tvungen att fästa mig så mycket vid en häst som inte är min egen? </3

Nora, det finns inga lätta val och hur du än vrider och vänder på det så kommer det bli jobbigt. Du vet redan vad jag tycker, och även fast det känns förjävligt så tror jag att det är det bästa. Du kommer må skit, jag önskar att jag kunde säga att du inte kommer göra det men då skulle jag ljuga. Men jag tror du kommer må sämre om du fortsätter men under dom omständigheterna, det gjorde jag även fast vår situation kanske inte är exakt likadan. Men hur du än gör kommer jag alltid stötta dig och finnas vid din sida jämt. Jag älskar dig och jag lider verkligen med dig i det här och det säger jag inte bara utan jag menar det verkligen. Mår inte du bra, mår inte jag bra och fanns det någonting jag skulle kunna göra för att få dig att må bättre skulle jag aldrig tveka en sekund. Det kanske inte är någon tröst och det förändrar ingenting men du är inte ensam <3