July
Sunday 13 April 2014 photo 1/1
|
Helgens inlägg handlar om Fanfiction och Gammelmormor Albertina och hennes möte med skrömta/vittra.
http://kreativatanten.blogspot.se/
Annons
Comment the photo
Insomnalia
Sat 26 Apr 2014 12:27
För det första, vilket fantastiskt namn. "Gammelmormor" är dessutom som gjort att sägas framför Albertina. Vilket sött möte hon fick. Vittra och skogsrån är något som fascinerar mig men som man sällan hör historier om. Det är sorgligt att tänka på att alla släkthistorier riskerar att försvinna och att många säkert redan har försvunnit.
Insomnalia
Sat 26 Apr 2014 16:07
Haha, samma här. Men den sången är lite söt. (^ - ^)
Va roligt! Den samlingen kommer garanterat att vara rolig att föra vidare generation till generation. Förhoppningsvis fyller människor på med sina upplevelser. I dagens tekniska samhället verkar mycket falla bort.
Är det? Äntligen säger jag då! Jag har länge tyckts att dom fallit i glömska för andra länders väsen och mytologi.
Va roligt! Den samlingen kommer garanterat att vara rolig att föra vidare generation till generation. Förhoppningsvis fyller människor på med sina upplevelser. I dagens tekniska samhället verkar mycket falla bort.
Är det? Äntligen säger jag då! Jag har länge tyckts att dom fallit i glömska för andra länders väsen och mytologi.
Nee-san
Sat 26 Apr 2014 19:48
Det hoppas jag i alla fall :)
Det finns en ny underbart illustrerad bok om nordiska väsen. När jag sitter vid en dator ska jag skicka länkar till den.
Det finns en ny underbart illustrerad bok om nordiska väsen. När jag sitter vid en dator ska jag skicka länkar till den.
Insomnalia
Mon 28 Apr 2014 12:21
Ja den boken ja, den har jag ju sett förut. Definitivt en bok som vore trevlig att ha i bokhyllan! (^ - ^)
missne
Mon 14 Apr 2014 22:11
Det är nog tur om det stämmer att den som inte klarar av att se skrömt inte heller gör det. Jag skulle inte sova en blund resten av mitt liv om jag såg något av de läskigare sortens skrömt. Älvor, vittror, tomtar och liknande går ju an, men sedan finns det en massa riktigt läskiga saker också (läste boken "Nordiska väsen" i helgen och jag skippar gärna alla skrömt inom den döda-kategorin).
Nu är jag dålig på vem det handlar om eftersom jag har väldigt vag koppling till mina släktingar, men någon av pappas släktingar hade en man som gick före. Frun brukade höra när han klappade av sina skidor och gick uppför trappan, men istället för att gå och möta honom satte hon på kaffet. För kaffet var färdigt lagom tills han faktiskt kom fram på riktigt och klappade av skidorna och gick uppför trappan. Jag vet inte om han gick före på sommaren också, men förmodligen gjorde han mer väsen av sig på vintern.
Farfar hade en vän som kunde stoppa blod. Mannen var allmänt känd för det i trakten och hade hjälpt någon av sina vänner när de arbetat i skogen och vännen skadat sig med en yxa.
Nu låter det som vandringssägner eftersom jag är så vag med uppgifter om personerna, men det är för att jag inte minns hur de är kopplade till oss. Min pappa benämner dem vid namn när han berättar, så det är folk han känt som barn, men mitt minne är sunk på att komma ihåg vad de heter och hur/om vi är släkt.
Måst kolla hur det är på mammas sida, annars känns det mest som de flesta berättelserna kommer från pappa. Det kan å andra sidan bero på att han växte upp landet, medan mamma varit (små)stadsbo.
Jag tycker det är jättespännande med släktberättelser, synd bara att det ibland är svårt att få tag i dem :S
Nu är jag dålig på vem det handlar om eftersom jag har väldigt vag koppling till mina släktingar, men någon av pappas släktingar hade en man som gick före. Frun brukade höra när han klappade av sina skidor och gick uppför trappan, men istället för att gå och möta honom satte hon på kaffet. För kaffet var färdigt lagom tills han faktiskt kom fram på riktigt och klappade av skidorna och gick uppför trappan. Jag vet inte om han gick före på sommaren också, men förmodligen gjorde han mer väsen av sig på vintern.
Farfar hade en vän som kunde stoppa blod. Mannen var allmänt känd för det i trakten och hade hjälpt någon av sina vänner när de arbetat i skogen och vännen skadat sig med en yxa.
Nu låter det som vandringssägner eftersom jag är så vag med uppgifter om personerna, men det är för att jag inte minns hur de är kopplade till oss. Min pappa benämner dem vid namn när han berättar, så det är folk han känt som barn, men mitt minne är sunk på att komma ihåg vad de heter och hur/om vi är släkt.
Måst kolla hur det är på mammas sida, annars känns det mest som de flesta berättelserna kommer från pappa. Det kan å andra sidan bero på att han växte upp landet, medan mamma varit (små)stadsbo.
Jag tycker det är jättespännande med släktberättelser, synd bara att det ibland är svårt att få tag i dem :S
Nee-san
Mon 14 Apr 2014 22:32
Men så spännande släkt historier!
Dock funderar jag på om frun kanske var lite synsk och väl sammankopplad med sin make om det var därför hon fick en förvarning. Om det inte var en man som gick före honom så klart. Men det är en jättespännande tanke. För det skulle kunna förklara en del djur som vet när folk ska komma hem. Mamma hade en hund som barn. Min morfar jobbade borta mycket. Men denna hund visste alltid när morfar var en halvtimme bort. För då gick den och vankade av och an via ett fönster och dörren tills morfar kom hem. Och då förvarnade sällan morfar när han skulle komma.
Jag tror inte att det är vandrings sägner du berättar. För det är svårt att återberättas andras historier, särskilt de som handlar om folk man själv inte har någon stor koppling till.
Har inte släkten vidareförmedlat sina historier till sina barn och barnbarn så försvinner den tyvärr. Jag har en del historier av olika slag från mammas sida. Pappas nästan ingen. Men de var väldigt anti skrömta och annat... okristligt (trots att de inte var så troende). Den inställningen kan ju ta kol på alla gamla myter.
Dock funderar jag på om frun kanske var lite synsk och väl sammankopplad med sin make om det var därför hon fick en förvarning. Om det inte var en man som gick före honom så klart. Men det är en jättespännande tanke. För det skulle kunna förklara en del djur som vet när folk ska komma hem. Mamma hade en hund som barn. Min morfar jobbade borta mycket. Men denna hund visste alltid när morfar var en halvtimme bort. För då gick den och vankade av och an via ett fönster och dörren tills morfar kom hem. Och då förvarnade sällan morfar när han skulle komma.
Jag tror inte att det är vandrings sägner du berättar. För det är svårt att återberättas andras historier, särskilt de som handlar om folk man själv inte har någon stor koppling till.
Har inte släkten vidareförmedlat sina historier till sina barn och barnbarn så försvinner den tyvärr. Jag har en del historier av olika slag från mammas sida. Pappas nästan ingen. Men de var väldigt anti skrömta och annat... okristligt (trots att de inte var så troende). Den inställningen kan ju ta kol på alla gamla myter.
missne
Thu 17 Apr 2014 19:21
Ja, hon kan ju varit extra mottaglig, jag tycker det låter jättespännande. Jag har smygläst lite om det men då det varit mycket längre tid mellan föregångaren och den faktiska personen. Den har mannen var väldigt punktlig med att gå före så att kaffet var klart när han kom hem. De andra klassiska fall jag läst om har det varit månader och år emellan.
Vad spännande med din morfars hund. Djur verkar ha bra pejling på sina människor.
Soya har något liknande beteende, men det är jag säker på att hon läser av på mina föräldrar när jag lämnat henne hos dem när jag jobbar mycket. Mina föräldrar vet vilken dag jag ska hämta henne och på något sätt kan hon läsa av det på dem, så när den dagen kommer går hon och väntar och väntar på att jag ska komma (sitter vid dörren, hoppar upp i fönstret varje gång det kommer en bil). Det är inget övernaturligt, men jag tycker hundar och deras förmåga att förstå människor är helt otrolig.
Jag blev lite sugen på forska fram fler äkta historier innehållande skrömt och otyg. Jag tycker sådant är jättespännande :)
Vad spännande med din morfars hund. Djur verkar ha bra pejling på sina människor.
Soya har något liknande beteende, men det är jag säker på att hon läser av på mina föräldrar när jag lämnat henne hos dem när jag jobbar mycket. Mina föräldrar vet vilken dag jag ska hämta henne och på något sätt kan hon läsa av det på dem, så när den dagen kommer går hon och väntar och väntar på att jag ska komma (sitter vid dörren, hoppar upp i fönstret varje gång det kommer en bil). Det är inget övernaturligt, men jag tycker hundar och deras förmåga att förstå människor är helt otrolig.
Jag blev lite sugen på forska fram fler äkta historier innehållande skrömt och otyg. Jag tycker sådant är jättespännande :)
Nee-san
Fri 18 Apr 2014 08:15
Föregångaren har jag inte hört talas om tidigare. Jag måste nog läsa lite om dem :)
Jag tror också att hundar lär sig klockan. Vi har en daghund Tekla. En timme innan matte slutar lägger hon sig vid dörren och väntar på att bli hämtad.
Jag håller på att skriva ned släktskrönor och andra övernaturliga historier som släkt och vänner berättar. För mitt egna nöje.
Jag tror också att hundar lär sig klockan. Vi har en daghund Tekla. En timme innan matte slutar lägger hon sig vid dörren och väntar på att bli hämtad.
Jag håller på att skriva ned släktskrönor och andra övernaturliga historier som släkt och vänner berättar. För mitt egna nöje.
Nee-san
Sun 13 Apr 2014 16:29
Tack. Jag tog den för en natt för någon sommar sedan. Jag längtar tills världen blir fin igen så det finns något roligt att fota igen. Slask och framtinad hundskit är inte riktigt min grej...
15 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/nee-san/517811307/
Visa toppen
Show footer