Saturday 18 October 2008 photo 1/1
|
Äckliga ungar klagar ofta på att jag skulle framställa mig själv som perfekt och så försöker de bygga meningslösa argument på detta.
För att motbevisa dessa motbjudade, motvilliga ungar med motsägelsefulla motiv, ska jag berätta om en dråplig incident jag utsatte mig själv för.
Ponera: Onsdagsnatt. Klockan är lite efter 01 och krogen har just stängt. En berusad herre önskar sina vänner god natt och går för att hämta sin cykel, som han med oerhörd framförhållning ställt på andra sidan staden. Han har druckit lite för mycket, ty det var hans födelsedag, vilket hans kamrater använt som argument för att supa honom bortom vettets gränser. Han rapar mandarinvodka, som han otroligt ofrivilligt förtärt, under hot om ihopparning med ett otäckt fruntimmer med ihopväxta ögonbryn, samt en förbryllande tatuering på halsen.
Ett par osnutna gamla människospillror från någon nykterhetsorganisation vill informera honom om alkoholens skadliga verkan, vilket han tackar för genom att visa dem sitt mellersta finger. Dessa sjukliga typer har alltmer frekvent börjat röra sig ute om nätterna för att propagera för sin moralkärringsståndpunkt. Att informera studenter, överförfriskade av rusdrycker, om alkoholism och någon dammig gammal gud, är i klass med att försöka få Paolo Roberto att lära sig läsa.
Han har äntligen kommit inom synhåll för sin vidriga misär till cykel och tar upp nyckeln ur fickan. På några alnars avstånd från sin velociped halkar den druckne studenten till på alla höstens löv, som pryder den regnvåta gräsmattan. I ett tafatt försök att hålla balansen tappar han både fotfästet och sin nyckel. Ett bakhuvud möter med hög fart marken. Ett avgrundsvrål av smärta skär genom natten och följs av ytterst politiskt inkorrekta svordomar. Nyckeln är spårlöst försvunnen bland de gula och bruna löven.
Han letar febrilt efter nyckeln och fortsätter svära som en borstbindare med Tourettes syndrom. När en halvtimme har gått har den välvattnade studenten fortfarande inte hittat sin cykelnyckel och förbannar sitt öde. Han går bort till sitt cykelhelvete och gör det enda som faller den alkoholpåverkade idioten in; han börjar släpa hem sin låsta cykel. En vettig människa hade lämnat cykeln, då den var sanslöst ful och därmed inte det minsta stöldbegärlig, samt dessutom låst
Under den långa färden hem möts han av hån och stöldanklagelser av diverse oknytt. Berusad som han är svarar han på ovanligt drygt manér och hamnar nästan i bråk med en förargelseväckande överviktig, tillika gravt otrevlig, man, som bestämt hävdar att cykeln tillhör honom, samt att vår hjälte skulle vara en tjuv. Konflikten löses av att den berusade studenten ber fetmamongot att gå hem och suga på ett paket Bregott, tröstäta eller något annat han kanske skulle kunna klara av. Han tar även tillfället i akt att förklara att övervikt och otrevligt knappast är en bra kombination om man vill klara sig, rent socialt.
Nåväl! Äntligen hemkommen. Han ställer cykeln i dess ställ och noterar, ironiskt, att han omöjligen kan glömma att låsa cykeln, varpå han går in i sin lägenhet och lägger sig. Han är för full för att orka duscha av sig den svett som cykelsläpandet framkallat.
På morgonen när han vaknar upptäcker han att han även supit bort sin halsduk, mössa, snusdosa samt favoritpipa.
Det var den sämsta födelsedag han upplevt.
Snipp, snapp, snut, så var den helt sanna sagan slut.
Comment the photo
hej!
trevlig födelsedag!!
påminner om den när jag var liten... eller nee men det var en sorglig berättelse.
Ingen kom på mitt födelsedagskalas när jag fyllde typ åtta...
hoppas skallen inte gick sönder när den hade sitt möte med marken....
Jag lyckades faktiskt slå i bakhuvudet två gånger den kvällen, den första var när en kompis slet tag i mig för att slippa ramla på dansgolvet, vilket gjorde att jag också ramlade med bakhuvudet före. Ytterst trevligt.
58 comments on this photo Show all comments »
Directlink:
http://dayviews.com/nekrofilip/281702756/