detta har en vän skrivit:

hon känner sig sårad och ensam och litten och mest ut av allt känner hon sig sviken av alla dem hon hade älskad hon tittar upp mot stjärnorna och ser vad det står skrivet det står att du är inte den som ska leva deta livet hon skriker till sin gud varför blev jag denna flicka och att jag aldrig kommer vara glad och aldrig mer komma hitta hon får inget svar nu på kvällen kommer gråten och sminket för sviner och tårana vinner och kinderna är våtta och ögonen svider och ingen ser varför denna flicka går och lider hon försöker att prata men får inte fram nåt ord hon är tyst på ut sidAN MEN SKRIKER INOM POS hon är flickan som inte kan vaar glad... hon gillar inte detta livet och isulerar sig i ett rum där hon alltigt kan avar för sig själv man måsta alltigt fårsäta och försto men flickan orkar inte gå och nu har hon gåt vilse och inte kan hitta hem hon är vilse på vägen utan någon vän sviken blev för många så hon orkar inte vänta på en bätre tid och slipa kämpa dag efter dag och varje bit efter bit har hon tagit sig igenom oluka och skit hennes liv är som en madröm och hennes madröm är san det blev inte som sagor att kärleken van hon hade en bra vän den bästa hon har haft men henne svek hon och inte fick plats platsen i flickans hjärta som krosas när hon ler hon ber till sin gud att slippa leva detta liv hon är flickan som inte kan vara glad... hon känner bara hav.. hon är flickan..

det var fint, vad heter hon som skrivit den?