April
Tuesday 29 June 2010 photo 1/1
|
Även en skönhet har komplex ;)
och detta är första bilden tror jag som jag någonsin visar det synligt och helt öppet, dock är denna bilden inte jätte bra, det finns bilder där det syns bättre men dom e jag snabba med att ta bort..
Vet ni, det fulaste jag vet på min kropp är mina öron, jag älskar min platta rumpa mycke mycke mer :P iallfall jag vill operera mina öron, jag slipper bli sövd, bara det gör mig lycklig :) en operation kostar ca 15.000, inte så jävla farligt ändå tycker jag.. nu e det ju dock så att jag sitter på dessa lapparna just nu för stunden men eftersom jag har så många andra planer just så skiter det sig, annars hade jag fan sparat varje öre för att få min dröm till verklighet, dessutom jobbar jag och går i skolan och man får inte göra en massa fysiska aktiviteter på en månad, ska passa på att säga det att min skola har motion och hälsa som inriktning, detta betyder att jag isåfall får göra det om ett år, felet är då det att jag inte pallar vänta egentligen, JAG VILL GÖRA DET NU, och jag vet alla komplikation och allt som kan gå fel men jag e bered på att göra en sådan här operation ändå ihopp om att älska mig själv ännu mer och känna mig bekväm hela tiden :) men jag har ändå inte pengarna nu... typ :P jag e lite av en shoppingnarkoman :P MEN JAG VILL -JAG SKA!!
Jag har levt med dessa utåtstående öron i 21 år, jag har lidet så länge jag kan minnas.. jag har bland annat tejpat in mina öron, gått med pannband 24 timmar om dygnet riktigt mega hårt så jag inte fått blod i öronen i hopp om att de skulle växa inåt, hur jag nu kunde tro något sånt när öron växer färdigt vid 7 års ålder, lite galet ändå :P, blivit kallad dumbo och jag vet inte allt ( pappas smeknamn på mig är dumbo ;) när han säger det är det OK men INGEN INGEN annan får kalla mig det, men även detta smeknamn har missbrukats :/
När jag var lite och än idag drömde jag om att ha en inbakad flätta i håret eller en stramhästsvans, jag hade hästsvans ibland, med pannband som alla gick o påpekade och ibland när pannbandet åkte upp över öronen kunde jag få panik och släppa allt jag hade för händerna för att ingen ingen skulle se mina öron.. än idag är det inte många som har sett mina öron, jag har alltid ner släppt hår om inte så ser ni mig med ett pannband på huvudet..Bara min familj och mina närmsta vänner har träffat mig i uppsatt hår utan pannband, någon enstaka gång som jag nog kan räkna på en hand har jag gått ut utan pannband men det finns ingen situation då jag känner mig så naken,vilse, panikfull och ful som då... man ska vara nöjd över den man är, stolt över den man är, och det finns mycke hos mig jag tycker om och är stolt över men mina öron, hur mycket jag än har försökt har jag aldrig kunnat älska dom...
Mina vänner säger att min charm ligger i mina öron, att det e så jag ser ut och att det bara är jag som tänker på det och kanske är det så, men jag lider varje gång jag tittar mig i spegeln, jag håller många gånger på och fifflar och klyddar innan någon får ta en bild på mig för jag e så rädd för att mina öron ska synas, jag ber inte att få titta på foto för att se om leendet ser fint ut eller om jag ser pittögd ut, nää det e mina öron som är mitt bekymmer och kommer så alltid att vara så länge jag inte gör något åt dom..
jag har inte köpt en dagbok än ( vilket jag ska göra för det sägs att människor som skriver dagbok är lyckligare) men iallfall så länge jag inte har gjort det så skriver jag här :P och därför får ni ta del av sånt här som för er säkert e helt ointressant men detta är något jag lever med varje dagr, något jag hatar!
Annons
Visa toppen
Show footer