May
Monday 1 December 2008 photo 1/1
|
läs inte om du inte vill höra lite whinande.
och det enda detta är till för är för att jag kände att jag var jävligt tvungen att skriva någonstans, inte för att ni vill veta.
man undrar ju lite,
vad fan har jag gjort för att förtjäna detta?
i november 2005 så hade vi idrott med skolan, spelade hockey. jag ramlar (haha jag sög :P), och landar rakt på knät. ska man whina ännu mer så kan man ju också berätta att jag inte fick gå av isen, utan fortsätta.
iallafall, så gick knät åt helvete.
när jag haft så ont att jag knappt kunnat gå i ett tag så bokar mamma en tid hos en ortoped och vi får komma dit osv. det enda han då säger är att det kommer försvinna, men jag har krossat knäskålen. men det kommer läka, och han vill inte operera eller nåt.
nu, idag, lite mer än tre år senare, så har jag fortfarande ont. varenda jävla dag, varenda jävla steg jag tar gör ont. och nej, knät har inte alls läkt, eftersom han inte gjorde något alls med det, så har jag ju fortsatt som vanligt. men varenda gång jag slår i knät, så slår jag upp det lilla brosk jag nu lyckats bygga upp runt knäskålen. nya skador hela tiden. jag har lösa benbitar i mitt knä som jag kan sitta och flytta runt. det är jävligt obehagligt och gör sjukt ont, men min ortoped säger ju att det läker.
och, eftersom det skulle läka så tänkte jag ju, "då kan jag ju välja idrottsklass, det kommer ju läka", men fan heller. det har det inte alls gjort, och jag slösar nu bort ca fyra timmar per vecka och bara sitter i gymnastiksalen, för jag kan inte vara med. mina betyg går åt helvete.
idag så var vi tillbaka där, för ett återbesök nu efter alla dessa år. och det enda han säger är att jag måste börja träna. MEN FÖR I HELVETE. om det är någon som VILL träna så är det jag. jag skulle ge allt för att kunna springa utan att det gör ont.
nu ska jag röntga knät för att se så det inte är nåt annat fel på det, för om det inte är det, då är det bara att träna. sjukgymnastik fyra dagar i veckan.
troligen får vi inte ut något på försäkringen heller, eftersom jag "borde tränat". och operera får jag fortfarande inte göra, för jag växer fortfarande. han säger att i extremt nödfall, i framtiden, så kanske han kan ta ut slemsäcken i knät. kanske. för fan.
han vet inte hur ont jag har. han gör inte det, han inser det inte.
och för att göra allt värre, så säger han att jag inte får använda mina lindor mer. han slänger dom. dom är det enda som gör att jag kan vara med på kanske en idrottslektion i månaden. att jag lindar knät med två, tre lindor för att det inte ska göra så ont. men nehe. inte nu längre. aldrig mer.
inte får jag använda kryckorna mer heller. i.d.i.o.t.
han säger att "du får ta och stå ut", men när man knappt kan gå utan lindorna, då är det ganska mycket att stå ut med.
och, för att göra det hela lite bättre, så kommer det troligen bli värre. VÄRRE. om jag inte tränar upp alla muskler så kommer det bli sjukt mycket värre. och jag kommer troligen aldrig bli av med det.
jag hade ärligt gjort vad som helst för att få tillbaka den där dagen. allt.
jag har alltid tänkt mig att det kommer gå över, men nu när det inte verkar så, så vet jag inte riktigt vad jag ska göra.
och ja, mitt whinande är extremt, jag håller inte på att dö.
och ja, klart han vill mitt eget bästa, men just nu så klagar jag faktiskt.
men fan, någon, säg att det blir bättre. hjälp mig. när jag nu sitter och lyssnar på kent, då ÄR det illa.
förlåt för att jag låter så jävla tjurig. det är inte meningen.
---
Ge mig en vinterdrog,
Ge mig allt du har,
Kom nu jag är kroniskt låg,
Bara mörkret hörs.
och det enda detta är till för är för att jag kände att jag var jävligt tvungen att skriva någonstans, inte för att ni vill veta.
man undrar ju lite,
vad fan har jag gjort för att förtjäna detta?
i november 2005 så hade vi idrott med skolan, spelade hockey. jag ramlar (haha jag sög :P), och landar rakt på knät. ska man whina ännu mer så kan man ju också berätta att jag inte fick gå av isen, utan fortsätta.
iallafall, så gick knät åt helvete.
när jag haft så ont att jag knappt kunnat gå i ett tag så bokar mamma en tid hos en ortoped och vi får komma dit osv. det enda han då säger är att det kommer försvinna, men jag har krossat knäskålen. men det kommer läka, och han vill inte operera eller nåt.
nu, idag, lite mer än tre år senare, så har jag fortfarande ont. varenda jävla dag, varenda jävla steg jag tar gör ont. och nej, knät har inte alls läkt, eftersom han inte gjorde något alls med det, så har jag ju fortsatt som vanligt. men varenda gång jag slår i knät, så slår jag upp det lilla brosk jag nu lyckats bygga upp runt knäskålen. nya skador hela tiden. jag har lösa benbitar i mitt knä som jag kan sitta och flytta runt. det är jävligt obehagligt och gör sjukt ont, men min ortoped säger ju att det läker.
och, eftersom det skulle läka så tänkte jag ju, "då kan jag ju välja idrottsklass, det kommer ju läka", men fan heller. det har det inte alls gjort, och jag slösar nu bort ca fyra timmar per vecka och bara sitter i gymnastiksalen, för jag kan inte vara med. mina betyg går åt helvete.
idag så var vi tillbaka där, för ett återbesök nu efter alla dessa år. och det enda han säger är att jag måste börja träna. MEN FÖR I HELVETE. om det är någon som VILL träna så är det jag. jag skulle ge allt för att kunna springa utan att det gör ont.
nu ska jag röntga knät för att se så det inte är nåt annat fel på det, för om det inte är det, då är det bara att träna. sjukgymnastik fyra dagar i veckan.
troligen får vi inte ut något på försäkringen heller, eftersom jag "borde tränat". och operera får jag fortfarande inte göra, för jag växer fortfarande. han säger att i extremt nödfall, i framtiden, så kanske han kan ta ut slemsäcken i knät. kanske. för fan.
han vet inte hur ont jag har. han gör inte det, han inser det inte.
och för att göra allt värre, så säger han att jag inte får använda mina lindor mer. han slänger dom. dom är det enda som gör att jag kan vara med på kanske en idrottslektion i månaden. att jag lindar knät med två, tre lindor för att det inte ska göra så ont. men nehe. inte nu längre. aldrig mer.
inte får jag använda kryckorna mer heller. i.d.i.o.t.
han säger att "du får ta och stå ut", men när man knappt kan gå utan lindorna, då är det ganska mycket att stå ut med.
och, för att göra det hela lite bättre, så kommer det troligen bli värre. VÄRRE. om jag inte tränar upp alla muskler så kommer det bli sjukt mycket värre. och jag kommer troligen aldrig bli av med det.
jag hade ärligt gjort vad som helst för att få tillbaka den där dagen. allt.
jag har alltid tänkt mig att det kommer gå över, men nu när det inte verkar så, så vet jag inte riktigt vad jag ska göra.
och ja, mitt whinande är extremt, jag håller inte på att dö.
och ja, klart han vill mitt eget bästa, men just nu så klagar jag faktiskt.
men fan, någon, säg att det blir bättre. hjälp mig. när jag nu sitter och lyssnar på kent, då ÄR det illa.
förlåt för att jag låter så jävla tjurig. det är inte meningen.
---
Ge mig en vinterdrog,
Ge mig allt du har,
Kom nu jag är kroniskt låg,
Bara mörkret hörs.
Comment the photo
jag har varit hos typ fyra stycken för mitt knä, och alla säger olika.
någon måste ju ha rätt, men antagligen inte din.
men åh, stackars bruden. <3
vet inte alls hur jag skulle kunna hjälpa dig.
men om det kanske känns lite bättre så kan vi sitta på onsdagarna och vara arga på honom. :*
det blir nog bättre. får vi hoppas. <3
GÖR DET!
Läkare är vampyrer. Jag bara vet det.
KEEP GOING AND TAKE IT WITH A FAKE SMILE!
jag vet inte var jag menade med det.
Jag ska bära dig fram!
Sen ska jag skälla ut den dumma snubben som inte vill operera!
<3
If I could, I would. MEN vilken jävla tardortoped. Ortopeden jag hade ang. min arm var asbra, drogade ner mig. Haha! Men jag hoppas verkligen det löser sig. Hoppas är nog det ända vi kan göra atm, right? Så nu håller jag båda tummarna för dig älskling.
<3
och jag hoppas oxå att du säger alllt detta till honom så han iaf får en blekaste skit aning om att det gör svin ont
ok ?
Jag tyckte synd om dig då, det gjorde jag värkligen, det gör jag nu med.
Jag ska vara så himla tacksam, ändå klagar jag massor. Jag ska tänka mig för nu.
Och du är jättefin i håret föressten! Det klär dig.
Det ska vara fina dagar nu. Jag tänker på dig.
Kanske inte, men ditt knä är åt helvete! Det *är* en anledning att whina. Du vet ju vad jag sa, det finns helt säkert hopp... Hang in there.
Testa att gå till en annan ortoped,någon som kanske faktiskt lyssnar på dig.
För övrigt så om du vill så kan jag gärna ta en promenad om dagen med dig och hjälpa till ifall det skulle behövas :-)
Off topic;
Läste Louise B's inlägg... Var det något som hände på träslöjden? o_o Du sa ju att allt var bra? :/
min mamma vill inte, hon säger att han är bra.
off topic:
louise är missförståarN nr. 1, det var bra, det är bara hon som.. missförstår.
förresten du såg ju inte slutet på filmen </3 hon tog massa droger och såg roliga saker!
men, tänk om alla är sånna? :o
iallfall. <3
39 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/neonland/301683259/
Visa toppen
Show footer