November
Saturday 5 December 2009 photo 1/1
|
Första gången jag såg dig kände jag oerhört mycket glädje, du var så vacker, så perfekt. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, säga. Allt jag kunde göra var att beundra dig och tänka; ”du kommer kanske bli min en dag.” Vår första tur var inte så lyckad, du verkade inte vilja ha mig där och jag blev ledsen. Skulle det inte bli du och jag? Hade jag letat så efter dig utan att få dig? Jag bestämde mig för att testa igen, den här gången gick det bättre. Jag tror vi båda var nervösa och osäkra första gången. Det blev bestämt, jag skulle ta hand om dig en tid. Den tiden var underbar, du var underbar även om du inte litade fullt ut på mig. Jag gjorde allt för att du skulle trivas och tycka om dig, jag satt bredvid dig i timmar för att bara vara nära, men jag lyckades inte helt. När tiden var slut hade jag bestämt mig, du skulle bli min! De kollade dig, men du var inte frisk och jag tänkte; ”Det var för bra för att vara sant.” vi lät dig vila och du fick stanna hos mig. Men det hjälpte inte. Vi testade att ge dig medicin och promenader, men det hjälpte inte. Jag insåg att efter nio månader tillsammans så skulle vi skiljas åt. Jag blev ledsen, men du verkade inte märka något. Du var så gott som utdömd, de sa att du hade en förslitningsskada, att du aldrig skulle bli helt frisk. Jag tog beslutet att lämna dig och fick höra att om jag gjorde det skulle du få somna in. Jag blev förkrossad. Hur skulle de kunna göra nått sånt mot dig? Du hade ännu kvar att ge till någon. Jag lyckades tillslut få min hjärna, som bara tänkte död, att inse att jag kunde rädda dig! Jag tog beslutet och du blev min på riktigt. Jag var så lycklig, även om du inte var frisk, vi skulle aldrig mer skiljas åt. Vi skickade iväg dig ett tag till en hingst men blev besvikna. Du fick gå och skräpa när jag hittade en ny, men du skulle ändå alltid vara min första. Sen fick ni träffas och ni verkade tycka om varandra. Du fick följa med ibland men du tyckte inte om det, det gjorde ont, du kunde inte gå normalt. Vi gav dig skor och det blev bättre. Vissa dagar är bra, andra inte. Även efter ett års vila är du ännu inte frisk. Vi ska skicka iväg dig i vår igen, om det inte blir nått föl så måste jag låta dig somna in. Det ända du kan göra är att följa med i skogen. Även om du tycker det är kul så vill du så mycket mer än du kan, det är inte rätt att låta dig lida för att jag vill ha dig kvar. Jag undrar ibland om jag gjorde fel när jag räddade dig, det kanske var bättre om jag låtit dig somna in då, låtit dig slippa lida i två år. Jag lovar att låta dig gå vidare nästa höst om du inte blir dräktig, vi kan inte hålla på så här, du kan inte leva som du gör i flera år till.
Älskar dig nu och för evigt Izabell!
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/nettermark/428701530/
Visa toppen
Show footer