Wednesday 1 October 2008 photo 1/1
|
Kan inte förklara hur mkt jag saknar denna underbara varelse. Det var den lyckligaste tiden i mitt liv jag tillbringade tillsammans med honom. Klarar inte av att verken se bilder eller tänka på honom utan att börja gråta. Det var tack vare honom jag tog vara på livet igen och åter skaffade mej ett liv med en mening och ett hopp. Inget gjorde en så lycklig som att bara köra in näsan i hans vita bäls och bara känna doften från honom, min sparven. Jag vet inte om jag vill åka upp till honom, visst ahde det varit kul att åka dit och träffa honom igen. Men det blir aldrig samma sak, han är inte min längre. Han är Idas nu. Jag vet hur jävla bra han har det, de är inte alls det. Kan inte hjälpa att jag saknar honom så men han var personlig den hästen och jag älskade honom!
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/nevertogether/273586158/