October
Sunday 12 January 2014 photo 1/1
|
På så kort tid har det vällt över mig: Jag kan inte hantera sociala kontakter. Ett mer distanserat ord för "vänner", vilket gör allt mycket värre. För hur mycket jag än tycker om dessa människor, kan jag inte förmå mig själv att träffa dem. Jag drunknar i saker att göra, men alla andra, normala och kapabla folk verkar kunna prestera, vara aktiva, shoppa, spela spel, träffa familj och släkt, läsa, gå promenader, träna, slökolla på serier, men framförallt: umgås med sina vänner.
Jag gör inte de här sakerna. Jag presterar (d.v.s. pluggar), jag spelar tv-spel ibland (men ytterst sällan) och jag klämmer in något möte i veckan. Ibland träffar jag vänner, och det är det jag trivs med. Men jag kan inte andas när människa efter människa vill träffa mig något datum fram i tiden. Och missförstå mig rätt; jag älskar de här människorna, jag tänker på dem jämt, jag är glad att de vill träffa mig, jag vill träffa dem, men i min takt.
Nu har jag ännu en gång svikit en kär vän, alltför nära inpå de andra gångerna. Jag räcker inte till. Jag förstår inte hur andra gör det. Jag är helt inkapabel till det.
Så nu har jag störtgråtit och snorat på Marcus flanell. Det känns bättre, och samtidigt inte alls. Jag har trott att det bara är i perioder jag är sån här, men efter reflektion så minns jag min panik under hela min barndom. Det infann sig en rangordning som var helt utanför min kontroll. Heh, det här låter hellöjligt, men klasskompisar, 4-5 stycken stod och väntade på mig vid skolgården, och den som hann först "Ska vi leka idag?" blev också först. För även om jag inte ville vara med Pernilla utan hellre med Ida som inte hann fram, så vågade jag inte säga nej. Jag ville inte svika någon, och det vill jag heller inte idag. Och som när jag var barn så vill jag, allra helst, vara ensam. Jag har blivit mycket bättre på att säga det till folk, "jag har ingen lust", men då kommer frågan, som är fullt normal och vänlig, men som för mig frambringar panik och svettningar: "Vilket datum kan du då?"
Jag vet inte, jag vet inte, jag vet inte, för jag vet inte vad jag vill då. Jag vet inte hur mycket plugg jag har, jag vet inte var jag är då, jag vet inte. Jag vet bara inte om jag vill vara ensam då. Och i min strävan efter att få vara ensam, kanske jag blir det också. Helt. Ensam. Därför är jag så jävla rädd varje gång jag säger nej. För den ensamheten är inte den jag vill ha. Så du vill ha kakan och äta den? Precis så. Hur jävla bortskämd får man vara? Skulden ligger som betong i lungorna. Jag räcker inte till, jag blir uttänjd. Men än värre så fruktar jag en framtid som misslyckad. Som en som hade alla chanser i världen, alla de mest underbara vänner runt omkring sig, och ändå misslyckades för att jag inte kunde ge något tillbaka. Ensam och äckligt självcentrerad.
Annons
Comment the photo
Karuchi
Fri 17 Jan 2014 23:15
Har haft det här inlägget öppet i en flik i flera dagar nu, och jag vet bara inte vad jag ska skriva >:
Jag är nämligen ofta den lite påträngande sociala sorten, kombinerat med att man känner sig väldigt oviktig och tråkig att vara med när man får ett "nej" eller ett "jag vet inte." Det...är bara så svårt för mig att se det från ett sådant här perspektiv, och jag jobbar emot att vara mindre påfrestande för den delen av mina vänner som är mer som det du beskriver. Jag hoppas att man kommer att kunna mötas någonstans på mitten, och framför allt på att mitt självförtroende till slut kan bli bättre än att jag känner så som jag gör! >.<
Jag är nämligen ofta den lite påträngande sociala sorten, kombinerat med att man känner sig väldigt oviktig och tråkig att vara med när man får ett "nej" eller ett "jag vet inte." Det...är bara så svårt för mig att se det från ett sådant här perspektiv, och jag jobbar emot att vara mindre påfrestande för den delen av mina vänner som är mer som det du beskriver. Jag hoppas att man kommer att kunna mötas någonstans på mitten, och framför allt på att mitt självförtroende till slut kan bli bättre än att jag känner så som jag gör! >.<
Newwt
Sun 19 Jan 2014 14:03
Jag vet dock hur du känner till viss del. Ibland, fast bara när det gäller vissa personer, så kan jag också vara "påfrestande". Men jag tror att jag alltid kan ta en "hint", ganska bra iaf. Även om det svider och självförtroendet försvinner ned i skorna så kan jag sluta där. När jag har fått nej, efter nej så ställer jag inte till en scen utan förångas och försvinner :P Vilket inte alltid är det bästa.
Hade nyligen en vän som jag sa nej till otaliga gånger (inte för att jag hade ångest som beskriven ovan, utan för att jag inte tyckte om henne), tillslut frågade hon om jag undvek henne. Och jag sa "ja". Vilket jag tycker är bättre på ett sätt, för då slipper man det utdragna och plågande. Så vår vänskap tog slut. Och det gjorde ont i mig också. Men jag tror att jag gjorde det rätta, jag borde ha gjort det tidigare.
öh, det jag försöker säga här är väl att om man undrar, som du kanske skulle kunna göra när du har fått ett nej, är att fråga rakt ut och hoppas att du får ett ärligt svar. På det sättet kan du kanske känna dig mer säker på att om personen ifråga svarar "nej, du är ju en underbar vän! jag hinner bara inte idag" så kan du iaf känna dig trygg med det. Jag tycker att det är hemskt jobbigt när folk blir upprörda över att jag inte orkar, men det rensar iaf luften på ett helt annat sätt än om den ena parten går runt och är ledsen och undrar och den andra har ångest över att kompisen är sur.
Phew, sorry for this ^. Men jag tror att det är bra att du är medveten om det, precis som att jag är medveten om mitt lilla problem :)
Hade nyligen en vän som jag sa nej till otaliga gånger (inte för att jag hade ångest som beskriven ovan, utan för att jag inte tyckte om henne), tillslut frågade hon om jag undvek henne. Och jag sa "ja". Vilket jag tycker är bättre på ett sätt, för då slipper man det utdragna och plågande. Så vår vänskap tog slut. Och det gjorde ont i mig också. Men jag tror att jag gjorde det rätta, jag borde ha gjort det tidigare.
öh, det jag försöker säga här är väl att om man undrar, som du kanske skulle kunna göra när du har fått ett nej, är att fråga rakt ut och hoppas att du får ett ärligt svar. På det sättet kan du kanske känna dig mer säker på att om personen ifråga svarar "nej, du är ju en underbar vän! jag hinner bara inte idag" så kan du iaf känna dig trygg med det. Jag tycker att det är hemskt jobbigt när folk blir upprörda över att jag inte orkar, men det rensar iaf luften på ett helt annat sätt än om den ena parten går runt och är ledsen och undrar och den andra har ångest över att kompisen är sur.
Phew, sorry for this ^. Men jag tror att det är bra att du är medveten om det, precis som att jag är medveten om mitt lilla problem :)
Karuchi
Sun 19 Jan 2014 15:19
Jodå, dör har hänt liknande saker för mig med, och jag brukar inte vara så dålig på att läsa av folk. Lite tråkigt, men jag har även varit med om att motparten tigit ihjäl vår vänskap också. Det är inte alla som tål en konfrontation :/
Har till och med varit med om de som försökt tiga ihjäl ett förhållande ._.
Har till och med varit med om de som försökt tiga ihjäl ett förhållande ._.
Newwt
Mon 20 Jan 2014 21:02
Nej, det är fan dålig stil.... :/ Men vad i helvete? Nej, riktigt oschysst :(
Dimhall
Tue 14 Jan 2014 17:54
Jag finns alltid här babe. Och jag vill och kan ackommodera dina behov <3
Newwt
Tue 14 Jan 2014 22:09
Jag behövde dig mer än jag visste :')
Det kan du verkligen, din flanell och dina kramar hjälpte <3
Det kan du verkligen, din flanell och dina kramar hjälpte <3
Grove
Mon 13 Jan 2014 05:39
Wow. Vi har väldigt lika rädslor när det kommer till att hantera sina bekanta. Jag kan inte säga mer än att jag förstår, verkligen det gör jag. Och jag finns här.
(Och det jag även vill säga är att oavsett hur lång tid det går mellan våra samtal så är vi alltid på samma plats relationsmässigt. I alla fall för mig.)
(Och det jag även vill säga är att oavsett hur lång tid det går mellan våra samtal så är vi alltid på samma plats relationsmässigt. I alla fall för mig.)
Newwt
Mon 13 Jan 2014 16:05
Jag tror vi har det, kära du :/ Tack, jag finns här för dig också. Även om jag kanske motarbetade dig på samma område i somras. heh
(Det känner jag också, och det gör mig avslappnad inför dig på ett helt annat sätt. Jag kan känna att folk ofta stressar och tvingar fram umgänge. Jag kan vänta länge innan jag träffar någon eller hör av mig, men jag tänker mycket på personen ifråga ändå. Och sen när jag har tid, när jag har lust så är det skitkul att träffa den här personen. Men när det blir ett tvång "om jag inte säger ja nu blir de arga och beskyller mig för att quote "prioritera bort" eller "slingra sig".
Så ja, vi vet var vi har varandra, Tack för det)
(Det känner jag också, och det gör mig avslappnad inför dig på ett helt annat sätt. Jag kan känna att folk ofta stressar och tvingar fram umgänge. Jag kan vänta länge innan jag träffar någon eller hör av mig, men jag tänker mycket på personen ifråga ändå. Och sen när jag har tid, när jag har lust så är det skitkul att träffa den här personen. Men när det blir ett tvång "om jag inte säger ja nu blir de arga och beskyller mig för att quote "prioritera bort" eller "slingra sig".
Så ja, vi vet var vi har varandra, Tack för det)
Grove
Mon 13 Jan 2014 23:29
jo precis. det är ju känslan av tvång som tar bort känslan av att det är nåt man gör för att man vill istället för något man måste :/ även om det inte är så innan så blir det plötsligt så i alla fall.
vi har varandra! jag tänker ofta på dig med, och försöker ta del i av vad du skriver på fb och bloggen, även om jag inte kommenterar så ofta :p
vi har varandra! jag tänker ofta på dig med, och försöker ta del i av vad du skriver på fb och bloggen, även om jag inte kommenterar så ofta :p
Newwt
Tue 14 Jan 2014 22:31
Hehe exactamente :) <3
Det har vi, och länge, länge också för den delen. sååå kanske det inte blir Helt. Ensam. för någon av oss :)
Gör du det? Vad roligt :D
Det har vi, och länge, länge också för den delen. sååå kanske det inte blir Helt. Ensam. för någon av oss :)
Gör du det? Vad roligt :D
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/newwt/517153461/
Visa toppen
Show footer