Det är verligen ingen bra dag idag.

Jag valde att inte nämna något tidigare för jag kände att jag inte ville "hänga ut" någon eller diskutera vems fel eller inte fel det var men...idag hände en incident till och nu är det som det är.

I måndags när jag skulle hämta Leya för lunchpromenaden så attackerade hon mig. Jag orkar inte dra detaljer men jag blev livrädd och kom undan med blotta förskräckelsen och bitmärken i händerna. Efter samtal med ägaren kom vi fram till att det nog berodde på att hon hade råkat bli instängd i sovrummet och därmed blev rädd när jag kom. Jag köpte det. Ingens fel.

Igår var jag ute med henne igen. Allt var precis som vanligt igen. Hon var jobbig men glad och ingen tendens till aggressivitet. Fine tänkte jag, det var var alltså bara en tillfällighet det som hände på måndagen.

I dag när jag låste upp dörren och gick in så kom Leya skällandes för att sedan huka sig och börja morra. Sen kom attacken. Som tur var hade jag tre långärmade tröjor och en täckjacka på mig men trots detta bet hon hål på min underarm. Sen bet hon tag i tag i jackan framtill. Jag skrek och detta gjorde att hon kom av sig. Men hon satt fortfarande morrandes, hukad, läpparna uppdragna och ragg över hela ryggen. Så jag rörde mig långsamt bakåt. Långsamt långsamt mot dörren. Sparkade ut mina skor (jag hade tagit av de för att hämta bajspåsar), struntade i mina saker som låg på hallbordet (vågade inte röra något, Leya såg ut att kunna flyga på mig för minsta lilla) och slängde mig ut genom dörren. Sen bar benen inte längre utan jag satt i trapphuset och bara grät. Skakade. Grät. Ringde Andreas. Sen stapplade jag hem.

Andreas ringde ägaren och berättade vad som hade hänt och ägaren åkte hem. han kom förbi mig för att kolla läget och bad mig följa med honom över till Leya för han ville se hur hon reagerade (han hade inte märkt något konstigt med henne, han tyckte hon hade varit precis som vanligt). jag var skeptisk men han sa att Leya aldrig skulle göra nåt om han var med och att han skulle gå emellan om hon gjorde nåt. På skakiga ben följde jag med.

Vi gick över och in i lägenheten. Leya kommer traskandes. Allt går prima, Tills hon ser mig. Hon börjar skälla och morra och rusar fram mot mig med fixerad blick! Ägaren får slänga sig över henne och brotta ner henne på golvet. Trots att hon ligger på golvet så är hennes blick fixerad på mig. Och så fort han släpper taget om henne försöker hon komma åt mig. Och ja, jag erkänner, jag var livrädd. Vilket ju självklart gjorde Leya ännu mera labil.

Så är det.

*

Jag fick precis ett sms som sa att Leya kommer att få somna in nästa vecka. Jag vet att det inte är mitt fel men...fan. Dumma dumma hund! Varför gör du såhärr? Vi har ju umgåtts tre, fyra dagar i veckan utan problem i ett halvår. Varför det här?

Jag sitter här. Skakande och iskall. Med bultande högerarm och mascara över kinderna. Och jag är bara väldigt ledsen. För allt.

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Comment the photo

DeathEater Sun 12 Apr 2009 13:33

Oj vilken hemsk historia... Ledsen för din/ers skull... Det är så trisst då en hund blir labil på det sättet för även om man tränar med det kan man aldrig få garantier att det inte kommer hända igen, har de väl gått över gränsen en gång så är det lätt att de gör det igen... Hoppas du snart känner dig bättre... Jag tror även ägaren har tagit rätt beslut...trotts att det är tråkigt.

June 2010

July 2010

Uploader

Taggad med

Geo tag

Photos from visitors

Part of an album

Camera info

Comment the photo

Information

Photos

Support

Sponsrade artiklar