August
Thursday 21 October 2010 photo 2/2
|
Läs detta om ni vill förstå på ngt ungefär hur jag mår..
Jag vet att dexten är lång men läs den om ni verkligen bryr er om mig eller ens vill veta hur jag typ mår..
BTW: gammal bild
Ja, jag tänder sista ciggen och kastar iväg paketet. Jag är trött på livet, jag är trött på denna leken. Mitt huvud sprängs och jag gråter medans min själ hängs. Jag gick halvvägs, men jag vågar inte längre. Jag mår bara sämre och jag mår inte bra. Mitt psyke fuckas upp av alla tomma fucking svar. Jag sätter mig i studion ensam med beatsen, ett uppslitet hjärta, vill bara bort från skiten. Hitta någonting som gör mig lugn och stabil, hitta nåt i min drömvärld som passar min stil. Något som sitter helt tight med min profil. Jag har en underbarkille, men vart ska jag hitta det som lugnar mitt sinne, som kan lugna det psykiska som gör så himla ont? Någonting saknas och mitt hjärta känns halvtomt. Jag sitter och tänker, vad har jag gjort, vad har jag gjort.. Och du ska va min bror. Åh, fan. Jag vill inte mer. Men allt det onda det har väll med sig nåt i slutet, det känns som Gud satte min smärta som gjutet. Jag hitta nyss mitt skrivblock jag skrev när jag var ått, mina föräldrar jag spotta. Jag kan inte förstå, allting som stod, nio år, och man måste bli så stor. Tårarna jag fäller nu kan bygga en flod. Jag mår sjukt kasst, det är inte vad jag vill, jag vill inte minnas det här en gång till. All ångest och smärta, det spränger och hettar. Jag är inte som er, jag är inte som dem flesta, krim. Övergrepp, jag har upplevt det mesta. Ex antal år fick jag känna på nånting som inte många får. Åren dem går, jag ramlar, ni står. Jag kräks, ni ler, fan jag orkar inte mer.
Jag känner livet börja svika, känner vänner dom försvinner. Det spelar ingen roll hur mycket jag kämpar mot vinden för, ingenting finns kvar och ingenting finns här. Vet du att folk dom skulle skratta om jag ramla ner och dör här. Den dagen den kommer ja, var så säker då. Jag greppar min pistol och jag skjuter under käken men, försöker se fram emot min morgondag. Jag vet att det finns många som kämpar här precis som jag. Snart är det dags att säga hejdå för alltid, jag tänker kämpa vidare och skapa mig en framtid. För fanns mamma här? Nej, aldrig. Jag berättar aldrig nåt för du skadar mig för allting. Du förstör mig totalt, nu blev det ditt problem. Du är rädd att jag ska kunna stå på egna ben. Med historik och allting som händer just nu, till sist får du problem och din dotter fixar avslut. Jag tänker ofta och jämför mig med andra, när vi var små, jag satt och kolla på när du lekte med din pappa. Jag önskar varje dag att jag hade det precis som du, att jag fick känna det som du får. En familj och ett hem där allting var bra, jag vill få det som du redan har. Jag minns många gånger då jag sprang ifrån mitt hem. Försökte gömma mig för att inte bli slagen men jag hade ingenstans att gå och ingenstans att vara. Jag gjorde allting för att inte finnas kvar här. Men jag ska inte klaga, det finns dem som har det värre. Men djupt inne i min själ finns det nåt som inte stämmer för jag fick inte kärleken som jag behövde, inte trygghet och tog aldrig dagen som den kom. Jag hade bara tur om jag kunde somna om, för allt som händer runtomkring och allting här hemma. Jag hade vart död idag om det inte vart för Emma. Jag kollade din familj och jämförde med min. Skillnaden blev en dokusåpafilm. Jag ser och hör allt roligt som ni har gjort. Mina tårar börjar rinna och vill inte gå bort för jag, önskar jag hade det precis som du. Jag sökte ny familj för jag ville ha nåt annat, men det finns många olika anledningar varför jag har stannat. Själen och hjärtat gör ont dagligen och jag tackar Gud, att jag har min bästa vän. För det var hon, det var Emma, som fick mig att stå. det blev hon, det blev Emma, som fick mig att förstå att jag har mer kärlek, mer förståelse att kunna ge och att jag vet att om jag kämpar så kommer jag se mer. Om jag i framtiden hälsar på dig någon gång, skulle du stå med öppna armar än en gång? Och få mig att skratta som du fick den där gången, med kortspel i handen eller bollen i luften. Du lär mig nya saker när jag känner mig knäckt, och tänk på dem som bryr sig och på dem som har respekt. Jag skulle kunna ge hela världen till denna kvinnan om jag fick.
Annons
Visa toppen
Show footer