12 September 2008
Slut med Peter Pan
Den kvinnliga wakeboy´n fullgjorde INTE sin uppgift. vaknade alltså 3 min innan vi skulle samlas utanför mässen. Full speed när man insett läget. D.v.s. full kalabalik. Kommer nästan i tid - jag och Julia som bytte till min hytt såg hur hissen gick ner med de andra. Hann iaf tänka att de är ena slöfockar som inte använder trapporna. Kom ner till poopen, "kastade" kastlinan. Det behövs inte mycket till kast eftersom du står gott ocjh väl tio meter upp och det är en eller två meter till kaj. I princip bara att släppa. Men det kändes i alla fall bra att man hade övat lite innan. Glömde dock att kolla om ögat var utstucket, men inte han man göra det innan någon matrosaj---l hade gjort det. OCH uppmärksammat en på att man INTE hade gjort det. Kul att man fick chansen att lista ut saker utan att få en genomgång.Var med, var aktiv, fick ändå skit.
Skräp samma.
Sedan någonting att stå sig på och en lååång recap om igår. Sedan plötsligt fick vi möjlighet att göra någonting praktiskt! Eftersom fredagar, ekonomiskt sett, är en dålig dag med lite last, skulle det passas på att vaska av underrummet.
Fram med sunkiga substitut för levanger, vaskemedel och pytsar ur ett shapp (jäklar! hur stavas det egentligen?.) Underrummet var inte så fruktansvärt lortigt - det gick fortfarande att skönja den vita färgen på skotten. En del kanske undrar vad det är för skit, eftersom de är lagda åt det hållet, och de förtjänar ett svar. Om man har lådor så ska de ju både lastas och lossas, vilket man inte gör med några golfbilar precis, utan med stora feta, rykande schabrak till terminaltruckar. Sedan har en del chaffisar som kör frysbil ovanan att inte beställa ström, eller för den delen ha anslutningsdon som inte passar, och därför gömmer sig på bildäck tills besättningen har avlägsnat sig, och därefter sätter igång sina små, rykande och osande kylaggregat. A+B=LORT. Svarta feta sotlager på skott och under däck. Att få loss det är inget problem med de dundervaskmedel som oftast finns ombord. Om nu inte det hade varit så att den underliggande färgen inte stundtals hade varit i sådant bedrövligt skick. Man gnuggade skotten fördärvade innan man fick loss det ifrån vissa partier.
Hursomhelst så var det härligt att äntligen få göra någonting vettigt, någonting där man ser hur det förändras, istället för att det bara blir ett papper mer ellet mindre i någon ospecifierad hög. Fast blött var det, irriterande var det och varmt var det! Underrummet ligger precis i anslutning till maskin, så det blev en hundra meter lång, tjugo meter bred och fem meter hög ångbastu med två ramper. Dock renskrubbad och fin.
Sedan tog det slut och vi fick lite fri tid, som jag och Julia använde till att steka något så infernaliskt på däck 9, mellan skorstenarna. Den resonansen där var skulle få vilken basist som helst att gråta av avund. Fast de hade nog önskat sig lite mer variation än det långsamt pulserande mullrandet där var.
Aningen röda var det sedan middag och ankomst till Trelleborg. I sista stund ber skepparen mig att ta upp några kvarglömda regnkläder ur ett utrymme långtåtahelvetelångtneriflytetyget som jag inte har tillgång till. bara att sno efter nycklar och inse att där var tomt som på Ursa Majoria Delta. Sno vidare och återbörda saker till deras rättmätiga platser. Tur att man inte skulle hänga på de andra i bilien till Hbg utan att istället försöka ta sig till Kvarnby på egen hand.
En lång, seg, osammahängande och väldigt ineffektiv resa senare var jag framme. hyperaktiv och med siktet inställt på de icketurbulerade komposterna.
Julia har somnat. Med det sedvanliga greppet om piercingen och en mer och mer räklik färg... Okej, här brukar man tala om kräftlika nyanser och "röd som en kräfta", men J
Direct link:
http://dayviews.com/ni-vet-inte-vem/2008/9/12/