April
Saturday 8 June 2013 photo 1/1
|
Det var nyårsnatten, klockan var 01.19, jag minns det som igår. Jag fick höra att min polare hade blivit skallad av en utlänsk kille. Jag försökte prata med killen som gjorde det. Han var tyvärr bara ute efter bråk. Han slet tag i min tröja, jag bad han snällt att släppa mig. Han höll kvar. I ren ilska skrek jag: ¨släpp mig blattejävel.¨ Han skallade mig, knäade mig i ansiktet, jag svimmade. Under tiden jag låg avsvimmad sparkade han mig i ansiktet sen stack han därifrån i en bil. Jag vaknade några minuter senare inne på scandic, mina kompisar hade burit in mig dit med hjälp av ordningsvakterna. Jag kommer inte ihåg så mycket av händelsen eftersom att jag hade varit avsvimmad men det är en sak som sitter i huvudet. En vakt sa att jag inte behövde sitta inne på scandic, att jag kunde vänta utanför på polisen. Jag var helt blodig i ansiktet, mina polare trodde att jag hade dött. helt ärligt trodde jag att jag skulle göra det. Polisen kom till scandic efter cirka tio minuter. Dom ställde massa frågor och fotade mig. Dom sa även så här: ¨så går det när man är ute på stan och söker bråk.¨ Jag trodde aldrig att en polis, lagens man skulle säga så. Jag har aldrig sett min familj i sådan ilska. Vi fick ta oss själva till akuten. När vi kom dit fick vi beskedet att min näsa var för svullen för att undersöka. Vi åkte tillbaka till akuten dagen efter, dom sa att vi var tvungna att åka till Sunderbyn. Vi åkte till Sunderbyn några dagar senare, där fick vi veta att jag hade en fraktur på näsbenet. Misshandeln resulterade alltså i en fraktur på näsan, käkproblem och huvudvärk och yrsel i flera dagar. Det resulterade även i en stor summa pengar som vi var tvungna att betala själva. Resa till och från Sunderbyn, resa till och från Gällivare och olika mediciner jag behövde var sånt vi fick betala själva med våra egna pengar. Pengar som inte en ensamstående mamma med tre har. Vi polisanmälde såklart händelsen, vi väntade och väntade på svar. Två månader senare fick vi ett chockbesked. Dom hade lagt ner fallet i brist på bevis. Det komiska är att det var ungefär 30 personer som såg händelsen men polisen tog inte in någon på förhör, dom sket helt i vad jag hade att säga. Jag fick även kommentarer som: synd att du inte dog, du förtjänade att bli misshandlad m.m. Jag låg sömnlös i en vecka och undrade om jag förtjänade att bli misshandlad och om jag borde ha dött. Jag tog ganska mycket tabletter för att få bort alla tankar. Det går inte en dag utan att jag tänker tillbaka på natten då allt hände. Jag undrar om det hade varit jag som hade misshandlat en utlänning om jag hade åkt dit då, folk hade sett mig som en rasist. Jag tycket inte att det ska behöva vara så. Att polisen lägger ner alla fall i brist på bevis. Vi lever väl ändå i ett jämnställt samhälle?
Det var talet jag skulle hålla i skolan, en historia baserad på en sann historia. Jag sket i att hålla det talet för att jag visste att jag inte skulle ha klarat av det, jag hade brytit ihop.
Annons
Comment the photo
Anonymous
Tue 25 Jun 2013 00:10
<3
Anonymous
Wed 12 Jun 2013 23:38
<3<3
Anonymous
Sat 8 Jun 2013 13:19
Såklart började jag gråta.
Men du ska inte tänka att du förtjänar att dö, du är helt underbar! <3
Men du ska inte tänka att du förtjänar att dö, du är helt underbar! <3
18 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/nicko97/514716182/
Visa toppen
Show footer