Låg kvar i sängen hela dagen, för det första var ja sjukt bakis men så oerhört nere, har vart det hela veckan nu med pappa och allt... klockan sex hade ja inte ens gått upp ur sängen inte ens käkat, kände mig inte alls taggad för Amandas fest ikväll... Då ringde mamma som ja inte pratat med på jättelänge, vi börja prata om pappa och allt, nu är det riktigt illa med honom, han har cancer i hela levern och den går inte att ta bort, dom ska börja med cellgifter nu, hoppas bara att kroppen tar emot dem, gör den inte det så vet läkarn inte ens om pappa lever ett år till! Jag vet inte ens om pappa lever när jag tar studenten....! allt bara brast när jag prata med mamma, så jag tog på mig skorna och bara tog bussen hem till edet... Jag fattar inte hur ja ska klara av skolan nu, så mkt nu oxå! Jag vill inte ens komma med i internationella eller leonardoklassen längre, ja vill inte göra min praktik utomlands och inte träffa pappa på 16veckor, tänk om det är då det händer, tänk om det är då pappa lämnar oss! Jag vill inte, kommer aldrig klara mig utan pappa!

Livet e fan inte rättvist!

<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3 :'(!!!