Jag måste vara stark,måste kämpa..
Men ibland känns livet så himmla meningslöst..
Och jag är orolig inför morgondagen..
Hade inget utav det här hänt hade jag gått till skolan imorgon som en helt vanlig skoldag..
Fast alla saker har hänt,alla negativa tankar har inte lämnat min själ en & det gör ont.

En sån hemsk känsla & jag vet inte vem jag ska be om hjälp.
För det finns väl endå ingen som förstår,verkligen ?

Och jag vet inte ens om det finns något "underbart" i min framtid. Fast det visar sig nog imorgon.

Och blir det på det värsta sättet, så vill jag inte tänka på hur illa jag kommer må. Då kommer verkligen mitt liv att vara totallt meningslöst..

För utan en familj i framtiden, vad lever man för då igentligen?

Jag fattar ibland inte att jag har sån press,ångest & stress för sånna här saker ! '/

Varför ska det bara vara drömmar & inte verklighet? Varför kan inte du hålla om mig & säga att allt är bra?

Annons

The photo has no tags

March 2013