Kommer du ihåg din första kärlek?
Ibland när du lyssnar på vissa låtar, så påminner dom dig om just den personen?
Spelar ingen roll vem du har just nu, du blir ändå påmind om honom och era
stunder tillsammans. Och sen när det väl tog slut, trodde du du aldrig skulle bli kär
igen, visst har jag rätt? Och varje gång du går förbi hans hus så kommer du ihåg
bilden i huvudet, bilden av dig o honom - det perfekta paret... Och varje gång du
hör eran låt, känner du allt om o om igen. Du vill bara vrida tillbaka tiden för att
känna hans hand mot din,en sista gång.Och det gör ont varje gång du ser honom
gå med en ny? År efter år suddas minnen ut, men hans bild kommer du alltid ha
kvar. Hur kan man glömma dom där djupa ögonen? Hur kan man glömma det
ansikte som man vart så nära. Du saknar inte honom som person, du saknar det
ni hade. Du saknar att du var så bekväm i hans sällskap, att du aldrig behövde
skämmas eller spela någon du inte är.Jag tror alla kommer ihåg sin första kärlek.
Det är inte den du älskade mest, utan den du älskade först..

fy fan så sant!!