Orkar inte med det här längre, nu börjar min depression och ångest komma tillbaka igen pga olika saker och jag orkar verkligen inte med det igen.

Dom största sakerna det här beror på är:
Min pappa
Ytterligare en sak med min hunds uppfödare
Kärlek

Ska fan sluta älska personer det spelar ingen roll om det är ens familj, vänner eller någon man riktigt tycker om man får aldrig någon kärlek tillbaka så varför ska jag ge någon min kärlek man blir bara sårad.

Jag kan skratta och vara glad och dom som ser mig/är med mig ser mig som sånn men ingen har lyckat se min insida, på insidan är jag som ett stort öppet sår och jag tror aldrig det kommer läka. Jag är en sån person som inte vill att andra ska behöva tänka på mina problem och anpassa sig efter dom så därför när jag träffar på folk så blir det som att jag sätter på mig en mask dom ser inte insidan på mig dom ser att jag skrattar och är glad men på insidan är det verkligen inte så. Därför är bilden ganska sann i det här inlägget.
Tidigare har jag trott att ju mer man blir sårad desto större blir hjärtat när det har läkt men mitt hjärta kommer aldrig att bli större för det kommer aldrig att läka, mina sår är för djupa och det är ganska jobbigt att försöka leva med det.

Det känns som att allt jag gör blir fel, allt jag säger och gör blir bara fel.

Jag lever i en ständig rädsla och det är jobbigt.
Varje gång jag går ut är jag rädd för att stöta på vissa personer.
Varje gång jag säger något är jag rädd för att det ska misstolkas.
Jag är rädd hela tiden av olika anledningar och det är ganska svårt att förklara dom här.

Det här inlägget blev ett snyftar-inlägg men det skiter jag i för jag kände att jag behövde skriva av mig.

Det gade inte behövt vara så... om man kunde få dom att flytta!