Tuesday 3 February 2009 photo 2/2
![]() ![]() |
åh, så jäkla uppenbart egentligen!
att jag inte fattade att det skulle bli såhär
nu när jag är här! men vafan, det var ju
så bra först, igår till exempel. men nu,
jag vet inte hur jag ska förklara?! du är
som förbytt! äh, det är väl ingen idé att
jag försöker förstå, jag ska ju inte bli
chockad. för ingenting, nej ingenting
kommer göra så att jag kommer kunna
få chansen att känna och förstå dig, för
det är något som du inte tillåter.
när jag sitter i teverummet, så går du inte
ens in dit. men så fort jag går ut därifrån,
ja då kan du sätta dig där. försök inte,
jag vet att du inte gillar mig lika mycket.
fastän att jag är av samma kött och blod.
men åh, jag känner att ag måste få förstå,
någon gång måste jag väl få förstå. jag vill
bara veta varför, för då kanske jag kan
acceptera det som är nu, det som är idag.
för jag skulle aldrig kunna kräva att allt ska
bli bra, att allt ska bli hel perfekt, hel felfritt.
nej, det kan jag inte.
åh, det gör bara så jävla innihelvete ont att se
dig skratta med, och tycka om de andra, men mig,
ja vad är det med mig? kan du säga det.
fastän att jag älskar dig innerst inne, så är du just
nu en riktig jävla ren IDIOT! att du kan! fyfan för dig!!
jag kommer aldrig, aldrig få det som de andra får utav dig,
och det har jag sedan länge vetat. men vafan, en anledning,
ett varför, det kan väl fanimig inte vara alldeles för mycket
begärt, eller? bara så att du vet så är du den person som
sårar mig mest i hela världen, det är du som får mig att må
så jävla dåligt, det är du som får mig att känna denna jävla
saknaden hela tiden och det är du som får mig att gråta mig
till söms, nästan varje jävla natt. Tack vare dig så känner
jag mig inte ens välkommen hem! åååh, du gör mig galen!!
- älskling, nu önskar jag att du kunde vara här ...
så att jag kunde få krama om dig och gråta.
fyfan, micke kom nu!
att jag inte fattade att det skulle bli såhär
nu när jag är här! men vafan, det var ju
så bra först, igår till exempel. men nu,
jag vet inte hur jag ska förklara?! du är
som förbytt! äh, det är väl ingen idé att
jag försöker förstå, jag ska ju inte bli
chockad. för ingenting, nej ingenting
kommer göra så att jag kommer kunna
få chansen att känna och förstå dig, för
det är något som du inte tillåter.
när jag sitter i teverummet, så går du inte
ens in dit. men så fort jag går ut därifrån,
ja då kan du sätta dig där. försök inte,
jag vet att du inte gillar mig lika mycket.
fastän att jag är av samma kött och blod.
men åh, jag känner att ag måste få förstå,
någon gång måste jag väl få förstå. jag vill
bara veta varför, för då kanske jag kan
acceptera det som är nu, det som är idag.
för jag skulle aldrig kunna kräva att allt ska
bli bra, att allt ska bli hel perfekt, hel felfritt.
nej, det kan jag inte.
åh, det gör bara så jävla innihelvete ont att se
dig skratta med, och tycka om de andra, men mig,
ja vad är det med mig? kan du säga det.
fastän att jag älskar dig innerst inne, så är du just
nu en riktig jävla ren IDIOT! att du kan! fyfan för dig!!
jag kommer aldrig, aldrig få det som de andra får utav dig,
och det har jag sedan länge vetat. men vafan, en anledning,
ett varför, det kan väl fanimig inte vara alldeles för mycket
begärt, eller? bara så att du vet så är du den person som
sårar mig mest i hela världen, det är du som får mig att må
så jävla dåligt, det är du som får mig att känna denna jävla
saknaden hela tiden och det är du som får mig att gråta mig
till söms, nästan varje jävla natt. Tack vare dig så känner
jag mig inte ens välkommen hem! åååh, du gör mig galen!!
- älskling, nu önskar jag att du kunde vara här ...
så att jag kunde få krama om dig och gråta.
fyfan, micke kom nu!