Saturday 7 February 2009 photo 1/1
![]() ![]() |
ja, vart ska jag börja?
korten har i alla fall vänt på sig. jag vet inte
om jag kan säga äntligen. jag vet inte riktigt.
samtidigt som jag inte känner någonting, så
känner jag mer känslor just nu än vad jag
någonsin gjort tidigare. jag är helt proppfull,
och jag vetefan vart jag ska lägga alltihop!
jag vet inte alls vad jag ska tycka, vad jag ska
säga, hur jag ska reagera, om jag ska vara
chockad eller bara vara som alltid eller hur jag
ska ta allt det här. jag vet inte vem som är bäst
att prata med om det här, jag vet inte heller
vad jag ska säga så spelar det ens någon
roll. ibland känns det inte som det.
imorse kände jag absolut ingenting, men jag
hade väl inte riktigt förstått det än. det har jag
väl inte nu heller, men just nu känner jag mig
i alla fall helt jävla uppriven. och ditt beteende,
i råga på allt gör det knappast värre.
jag fattar inte hur du fortfarande kan vara lika
kall, som du alltid har varit, nu när du vet vad
som kommer hända. att du inte tar chansen nu
när du kan. för snart är det helt och hållet försent.
jag önskar bara att allt kunde vara en stor mardröm,
för jag orkar fan inte se detta mer nu! det här
händer enbart i film, så snälla LÅT MIG VAKNA!!
jag hade förväntat mig det värsta, dvs jag hade
förväntat mig det här, men ändå kan jag inte
bara låta det vara. det gör fan ondare än vad jag
hade trott. och det trycker ner mig helt totalt
fastän att jag inte känner dig såsom jag borde göra.
jag vet inte om jag ska tycka synd om dig, eller
om det är rent ut sagt rätt åt dig! Jag vet inte vart
jag ska ta vägen, för vart jag än är så är jag ju i
vägen för dig. och vart jag än är, och vad jag än gör
så är du fastlimmad på nähinnan, hela tiden!
jag kan faktiskt känna ibland, att jag kanske bryr mig
alldeles för mycket. fast då börjar jag genast få
mottanken om det ens är möjligt. för det kan väl
inte vara konsitigt att jag bryr mig om detta.
jadu, som sagt jag vet inte, ingenting.
jag känner ingenting, samtidgt som jag känner mig
helt full av känslor.
gråt, hat, ångest, saknad, tomhet, ensam ....
du har ju satt dig i denna sits själv, så egentligen
så får du skylla dig själv. men, jag kan fan inte
säga så. tyvärr, även om jag kanske borde så
kan jag inte det
korten har i alla fall vänt på sig. jag vet inte
om jag kan säga äntligen. jag vet inte riktigt.
samtidigt som jag inte känner någonting, så
känner jag mer känslor just nu än vad jag
någonsin gjort tidigare. jag är helt proppfull,
och jag vetefan vart jag ska lägga alltihop!
jag vet inte alls vad jag ska tycka, vad jag ska
säga, hur jag ska reagera, om jag ska vara
chockad eller bara vara som alltid eller hur jag
ska ta allt det här. jag vet inte vem som är bäst
att prata med om det här, jag vet inte heller
vad jag ska säga så spelar det ens någon
roll. ibland känns det inte som det.
imorse kände jag absolut ingenting, men jag
hade väl inte riktigt förstått det än. det har jag
väl inte nu heller, men just nu känner jag mig
i alla fall helt jävla uppriven. och ditt beteende,
i råga på allt gör det knappast värre.
jag fattar inte hur du fortfarande kan vara lika
kall, som du alltid har varit, nu när du vet vad
som kommer hända. att du inte tar chansen nu
när du kan. för snart är det helt och hållet försent.
jag önskar bara att allt kunde vara en stor mardröm,
för jag orkar fan inte se detta mer nu! det här
händer enbart i film, så snälla LÅT MIG VAKNA!!
jag hade förväntat mig det värsta, dvs jag hade
förväntat mig det här, men ändå kan jag inte
bara låta det vara. det gör fan ondare än vad jag
hade trott. och det trycker ner mig helt totalt
fastän att jag inte känner dig såsom jag borde göra.
jag vet inte om jag ska tycka synd om dig, eller
om det är rent ut sagt rätt åt dig! Jag vet inte vart
jag ska ta vägen, för vart jag än är så är jag ju i
vägen för dig. och vart jag än är, och vad jag än gör
så är du fastlimmad på nähinnan, hela tiden!
jag kan faktiskt känna ibland, att jag kanske bryr mig
alldeles för mycket. fast då börjar jag genast få
mottanken om det ens är möjligt. för det kan väl
inte vara konsitigt att jag bryr mig om detta.
jadu, som sagt jag vet inte, ingenting.
jag känner ingenting, samtidgt som jag känner mig
helt full av känslor.
gråt, hat, ångest, saknad, tomhet, ensam ....
du har ju satt dig i denna sits själv, så egentligen
så får du skylla dig själv. men, jag kan fan inte
säga så. tyvärr, även om jag kanske borde så
kan jag inte det
Comment the photo
![](http://cdn08.dayviews.com/61/_u7/_u2/_u7/_u6/_u8/u727680/1253512614_1.jpg)
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/nilssonlinn/328873954/