Monday 3 August 2009 photo 1/2
![]() ![]() |
jag sitter hemma på lunchen just nu, ska tillbaka
till jobbet klockan tre. jag känner ingen längtan direkt,
men ja.. det är enormt mycket roligare att vara där
än att vara här hemma, kan jag ju säga.
jag har aldrig ångrat några ord så himla mycket som
jag gör nu, de ord som jag sa till dig för en månad sen
är som bortblåsta just nu. du har förlorat din sista och
enda chans! jag kan inte förstå hur du kan. det gör bara
så himla ont att verkligen tro på en bra förändring, men
istället blir det bara ett rent jävla helvete! jag får inte
prata med någon alls i detta jävla hus utan att du ska gå
runt och försöka snoka upp varenda lilla ord jag ska säga,
och så får jag inte ens sätta punkt på mina meningar
utan att du ska komma och avbryta, till och med när jag
inte ens pratar med dig!
När jag ska ta mat så frågar du alltid mamma om de andra
har ätit. som om det inte vore lika viktigt för att jag får i
mig mat som de andra?! jag kan inte gå runt i detta hus
utan att vara i vägen. jag är som ett jävla svart får som
bara är i din väg hela jävla tiden! jag får varken säga, röra
eller vara någonstans utan att jag ska behöva ditt jävla
gnäll om allting! jag är så mentalt trött på dig så det finns
inte. och att du ska rangordna alla, och ha mig i gropen
längst ner gör inte allt direkt bättre. genom att göra det
så strör du citronsyra i såren jag redan har. tack, för att
du visar att jag inte betyder ett skit för dig, tack så jävla
mycket att du kan visa lite tacksamhet över den omsorg
jag gett dig under denna månad! tack!
jag vet att jag inte betyder lika mycket för dig som de andra,
och att du inte bryr dig lika mycket. men varför kan du
bara inte berätta det för mig när jag frågar istället för att
trycka ner mig hela tiden, varenda dag?
jadu, jag trodde att allt skulle bli bra, men oh vad fel
jag hade. det är fanimig skrattretande. Jag längtar så himla
mycket till den dag då jag flyttar härifrån, ifrån dig. för det
här går inte längre. jag har stått ut med dig i hela mitt liv,
och den sista månaden har jag väntat på en positiv
förändring och verkligen stått ut, men nu orkar jag inte mer.
gränsen är maxad, så är det bara. du har sårat mig så
jävla mycket, och nu orkar jag inte mer, nej!
din chans kastade du bort, och jag tänker inte försöka mer.
nu får det vara som det är, för du har inte visat någon vilja på
att göra detta bra, vilket jag har. ditt misstag, skyll dig själv!
till jobbet klockan tre. jag känner ingen längtan direkt,
men ja.. det är enormt mycket roligare att vara där
än att vara här hemma, kan jag ju säga.
jag har aldrig ångrat några ord så himla mycket som
jag gör nu, de ord som jag sa till dig för en månad sen
är som bortblåsta just nu. du har förlorat din sista och
enda chans! jag kan inte förstå hur du kan. det gör bara
så himla ont att verkligen tro på en bra förändring, men
istället blir det bara ett rent jävla helvete! jag får inte
prata med någon alls i detta jävla hus utan att du ska gå
runt och försöka snoka upp varenda lilla ord jag ska säga,
och så får jag inte ens sätta punkt på mina meningar
utan att du ska komma och avbryta, till och med när jag
inte ens pratar med dig!
När jag ska ta mat så frågar du alltid mamma om de andra
har ätit. som om det inte vore lika viktigt för att jag får i
mig mat som de andra?! jag kan inte gå runt i detta hus
utan att vara i vägen. jag är som ett jävla svart får som
bara är i din väg hela jävla tiden! jag får varken säga, röra
eller vara någonstans utan att jag ska behöva ditt jävla
gnäll om allting! jag är så mentalt trött på dig så det finns
inte. och att du ska rangordna alla, och ha mig i gropen
längst ner gör inte allt direkt bättre. genom att göra det
så strör du citronsyra i såren jag redan har. tack, för att
du visar att jag inte betyder ett skit för dig, tack så jävla
mycket att du kan visa lite tacksamhet över den omsorg
jag gett dig under denna månad! tack!
jag vet att jag inte betyder lika mycket för dig som de andra,
och att du inte bryr dig lika mycket. men varför kan du
bara inte berätta det för mig när jag frågar istället för att
trycka ner mig hela tiden, varenda dag?
jadu, jag trodde att allt skulle bli bra, men oh vad fel
jag hade. det är fanimig skrattretande. Jag längtar så himla
mycket till den dag då jag flyttar härifrån, ifrån dig. för det
här går inte längre. jag har stått ut med dig i hela mitt liv,
och den sista månaden har jag väntat på en positiv
förändring och verkligen stått ut, men nu orkar jag inte mer.
gränsen är maxad, så är det bara. du har sårat mig så
jävla mycket, och nu orkar jag inte mer, nej!
din chans kastade du bort, och jag tänker inte försöka mer.
nu får det vara som det är, för du har inte visat någon vilja på
att göra detta bra, vilket jag har. ditt misstag, skyll dig själv!
Comment the photo
![](http://cdn08.dayviews.com/61/_u7/_u2/_u7/_u6/_u8/u727680/1253512614_1.jpg)
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/nilssonlinn/397321589/