Ibland känns det som om hela världen vilar på mina axlar.. det är så många som man inte vill göra besvikna och någonstans på vägen har man tappat bort sig själv, vad man själv vill. Man gör vad man måste för att betala hyra, räkningar etc. Allt rullar på. Är det såhär det är att vara vuxen så skulle jag hellre vilja vara 17 igen. Tänk att fortf bo hemma, gå i gymnasiet, livet leker. Inga räkningar, inget ansvar, ingen ångest. Jag visste inte vad jag ville göra med mitt liv då och nu 4 år senare vet jag fortf inte vad jag vill göra. Jag vill vara en bra matte, en bra flickvän, en bra dotter, en bra syster och en bra vän. Jag vill kunna leva självständigt och resa runt i världen...