mamma ringde mig idag

-det har varit en moppeolycka i kaffekullen igår. kan det vara nån du känner?

Jag - nej det tror jag inte,( shit, markus har moppe) hejdå mamma!!

jag ringde markus men fick inget svar. ringde igen, och igen..

- hej det är markus
jag- snälla säg att du var långt bort från kaffekulle igår?!
-nej, jag var där..
jag - snälla säg att det inte var du som..
-joo...

jag slutade typ andas. alltså, jag skulle inte kunna klara mig utan dig markus. jag var så jäkla orolig innan jag fick tag i dig. vet inte vad jag skulle göra om du dog. du märkte det nog inte men jag grät tyst under hela samtalet. faan nu börjar jag grina igen. slutet av 7an och början av 8an var de hemskaste terminerna i mitt liv, för vi var inte vänner då. jag har knappt träffat dig i sommar och längtat sjukt mycket efter dig. du är så jävla fantastisk och jag vill inte någonsin förlora dig. och det ända jag kunde tänka på efter och under samtalet var att jag skulle varit den som krockade istället för dig, kan inte fatta att det hände dig och inte mig, det skulle ha varit jag. jag vet inte vad jag ska skriva mer men jag vill att du ska veta att jag alltid är här för dig och jag vill inte att du ska lämna mig här... helvete, nu kommer tårarna på datorn också...

<3333

Var det markus som krockade?