February
Show more 7 March 2012
Tidig uppstigning. Manfred, Gustaf och jag skulle ut och vandra och fick lov att äta frukostbuffén innan den egentligen hade öppnat. Hur lyxigt som helst att ha allt för sig själv helt orört. Ty
På väg upp i bergen på Gran Canaria. Det var riktiga serpentinvägar som slingrade sig längs bergväggarna.
Vår buss fick möte med en annan buss. Jag var glad att jag slapp göra något åt det.
Vandringen arrangerades av Rocky Adventure och deras upplägg innehöll att man kunde välja hur svår vandring man ville ha. Den här dagen fanns det tre svårighetsgrader och alla avslutades på sam
Efter en stund till i bussen gick vi som skulle gå den medeltuffa vandringen av och vår guide Niklas inledde med att berätta om färgämnet E120 som tillverkas av en lus som bor på sådana kaktusa
Niklas väntar in gruppen efter en vandringsetapp och Gustaf passar på att pausa lite och njuta av utsikten.
Manfred spejar.
Manfred traskar på längs silverleden.
Guide-Niklas poserar med mandelblommor.
Det finns alltid tid för ett poserkort.
En utblommad Agave-kaktus.
Jag traskar på uppför.
Vid den här platån stannade vi för fika.
Efter fikan fortsatte vandringen in i pinjeskog. Det var riktigt skönt med den svalkande skuggan. Gustaf fotograferar utsikten.
Utsikt.
Moi traskar på genom pinjeskogen.
Vandra vandra.
Poserkort igen, nu med huvudbonader.
Det var en klar dag och enastående utsikt ända till Teneriffa där vulkanen Teide sågs sticka upp.
En av Gran Canarias mest kända klippformationer, Rogue Nublo, med Teide och Teneriffa i bakgrunden. Roque Nublo är 80 meter hög minsann.
Gustaf hjälpte Manfred och mig att fastna på samma bild framför den storslagna utsikten.
Jag traskar på den sista biten mot toppen. Måste erkännas att det var rätt tufft med stigningen mot slutet, men det var väl värt det. Det var riktigt pampiga vyer där uppe!
Gustaf och Manfred belönar sig med lunch på Gran Canarias högsta topp, Pico de las Nieves, som är hela 1949 meter över havet.
Utsikten åt andra hållet från toppen. Lodräta klippväggar och storslagen utsikt.
När vi traskat ner igen och stannade till med bussen fastnade den här hunden på bild. Det är en podenco och Linns hund Sota är blandad med en sådan vovve.
Tillbaka på hotellet. Elias har fått en pinjekotte som vi tog med oss hem från vandringen.
Middag intogs på restaurang Grand Canale på baksidan av hotellet.
På väg hem gick vi förbi en snubbe med en massa ormar. Det var nån välgörenhetsgrej att man kunde ta en bild tillsammans med ormarna och pengarna det kostade gick till ett reptilcenter i Las Pal
En i familjen var väldigt bestämd gällande att hon ville idka välgörenhet. Eller umgås med ormar, vilket som nu var viktigast för henne.
Elias var något mer avvaktande, men gick med på att sitta bredvid sin syster och ormen.
Världens modigaste barn, nu med ännu fler ormar. Så stolta de var sen!
Tilda säger adjö till sin kompis.
Direct link:
http://dayviews.com/nirmala/2012/3/7/
Visa toppen
Show footer