Tekniskt fel pågår.
På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder.
Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar.
Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.
Manfred, Gustaf och jag slog till på en guidad vandring genom Kärkevagge, stendalen. I början av turen ligger Låktatjåkka station.
Guiden pekar ut alla de små samhällen som ligger nedanför dalen. Det fanns ett flertal sjöar där också och det gick att se att det skiljde en del i hur många meter över havet de var belägna.
Det var fortfarande en hel del snö kvar i dalen som vi fick ta oss genom.
Storslagen utsikt.
Vattnet i fjällbäckarna är kristallklart och drickbart. Kallt och gott! Manfred fyller på dryckesflaskan inför att vi ska fortsätta.
Jag traskar på genom Kärkevagge.
Vandra, vandra. I bakgrunden ses en del av de stensamlingar som finns i dalen. De har lämnats kvar där när inlandsisen smälte. John Bauer sägs ha fått inspiration till sina kända trollillustrat
Längst in i dalen ligger Trollsjön, Sveriges klaraste sjö. Den är 34 meter djup och det går att se ner till botten. Guiden berättade att om sjön varit 100 meter djup så skulle det fortfarande
Trollsjöns klara vatten.
Trollsjön, en häftig liten plats längst in i dalen.
Dags för en poserbild innan det är dags att vända tillbaka.
Kärkevagge.
Berget är väldigt järnhaltigt och på sina ställen ser stenarna ut som att de har rostat.
En rostig sten.
Vandringen fortsätter bland stenar och klippformationer.
Fjällviolen är gul minsann.
Mer vattenpåfyllning. Väldans skönt att slippa bära med sig vatten på vandringen.
Snart tillbaka där vi startade igen.
Vissa vägar är vackrare än andra. E10 har så här fin utsikt bitvis.
På väg längs E10:an tillbaka till Abisko. Självklart kändes det rätt att ta en bild på lapporten.
En trevlig röd färg i ansiktet efter en dag i strålande sol.