Friday 30 January 2009 photo 1/1
|
....så heter den text jag skrev en dag då jag var helt säker på att min son skulle ta livet av sig. Han utsattes för våldtäkt och sexuella övergrepp och hans barndom togs brutalt ifrån honom, då en man bestämde sig för att börja leva ut sina sjuka och sadistiska begär.... efter det grymma ofattbara han utsattes för, så ska han nu i sitt trasiga vuxenliv försöka att överleva...vi nära och kära gör allt vi kan, men ibland så är det så nära att han ger upp....
I dina skitiga fotspår...
...där samlar jag din förlorade längtan och din ångest utan botten,
dina tappade piller och ett förlorat liv
Där bakom går jag och samlar upp spillror av ett trasigt barn
Jag krockar med skräcken som du i stunder inte orkar bära,
Jag plockar upp den och bär den tillsammans med skulden
Men den glider ur mitt grepp för att åter hinna ifatt dig
I dina skitiga fotspår famlar jag i din dimma
En dimma så oformlig och mörk
att döden blir en lockande befrielse
Dimman fyller mig med spyor, urin och en liten kattunge
där finns solkiga presenter och hot om att mamma ska dö
där finns ett varigt brännsår och din fjärde födelsedag
Där bakom i spåren ser jag den skräckslagna pojken
Han som krampaktigt höll armarna hårt om min hals
Jag hinner bara snudda vid honom innan han försvinner igen
I dina skitiga fotspår
där jagar jag förtvivlat något som ska hålla
Som kan laga din trasiga själ
Dina fotspår bleknar sakta bort
Jag springer fortare för att hinna
för att hinna före tiden
Den lilla tid som finns kvar
mellan dig och slutet
och början på något nytt
Jag skulle ge mitt liv, bara du fick ditt tillbaka
Mamma
I dina skitiga fotspår...
...där samlar jag din förlorade längtan och din ångest utan botten,
dina tappade piller och ett förlorat liv
Där bakom går jag och samlar upp spillror av ett trasigt barn
Jag krockar med skräcken som du i stunder inte orkar bära,
Jag plockar upp den och bär den tillsammans med skulden
Men den glider ur mitt grepp för att åter hinna ifatt dig
I dina skitiga fotspår famlar jag i din dimma
En dimma så oformlig och mörk
att döden blir en lockande befrielse
Dimman fyller mig med spyor, urin och en liten kattunge
där finns solkiga presenter och hot om att mamma ska dö
där finns ett varigt brännsår och din fjärde födelsedag
Där bakom i spåren ser jag den skräckslagna pojken
Han som krampaktigt höll armarna hårt om min hals
Jag hinner bara snudda vid honom innan han försvinner igen
I dina skitiga fotspår
där jagar jag förtvivlat något som ska hålla
Som kan laga din trasiga själ
Dina fotspår bleknar sakta bort
Jag springer fortare för att hinna
för att hinna före tiden
Den lilla tid som finns kvar
mellan dig och slutet
och början på något nytt
Jag skulle ge mitt liv, bara du fick ditt tillbaka
Mamma
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/nisse88888/325581085/