February
Tuesday 27 January 2009 photo 1/1
|
Min älskade lilla mamma.. att det har gått så lång tid sen du fanns här bredvid mig är ofattbart. Det är sjukt hur snabbt tiden går egentligen, finns så mycket jag vill skriva men ingenting vill egentligen komma fram. Eller jag vet inte, jag kommer inte på ord för min saknad och vet inte riktigt hur jag ska få ur allting som bubblar i mig just nu. Tårarna har fryst eller så har jag inte druckit tillräckligt mycket vatten för att kunna gråta. Men någonting är det som hindrar mig, vet bara inte vad.
Saknaden blir inte mindre ju längre tid det har gått.. Och det är faktiskt inte sant att tiden läker alla sår, för mitt sår är fortfarande helöppet och vägrar läka vad jag än gör. En stor del av mitt hjärta är tomt och det går inte att fylla igen och jag vet inte hur jag ska klara av att leva med det hålet i resten av mitt liv.. Jag fyller 18 år om ungefär en vecka, min bror flyttar till andra sidan jorden (kanada) inatt och min syster flyttar inte riktigt lika långt, men till bollebygd på fredag.. Familjen splittras och allt som mamma och pappa byggt upp försvinner på mindre än en vecka. Finns inte ord för känslan som just nu befinner sig i mitt bröst. Under mina snart 18 år i livet har jag aldrig behövt vara ensam på min födelsedag. Nu är bara pappa hemma och ingen som köper prinsesstårta till mig när jag kommer hem.. Nu börjar tårarna droppa och blöta ner mitt tangentbord så det är nog dags att sluta skriva.. Det enda jag vill göra nu är att lägga mig i fosterställning och gråta ögonen ur mig, tills jag blir en liten skrumpen hög.
Saknaden blir inte mindre ju längre tid det har gått.. Och det är faktiskt inte sant att tiden läker alla sår, för mitt sår är fortfarande helöppet och vägrar läka vad jag än gör. En stor del av mitt hjärta är tomt och det går inte att fylla igen och jag vet inte hur jag ska klara av att leva med det hålet i resten av mitt liv.. Jag fyller 18 år om ungefär en vecka, min bror flyttar till andra sidan jorden (kanada) inatt och min syster flyttar inte riktigt lika långt, men till bollebygd på fredag.. Familjen splittras och allt som mamma och pappa byggt upp försvinner på mindre än en vecka. Finns inte ord för känslan som just nu befinner sig i mitt bröst. Under mina snart 18 år i livet har jag aldrig behövt vara ensam på min födelsedag. Nu är bara pappa hemma och ingen som köper prinsesstårta till mig när jag kommer hem.. Nu börjar tårarna droppa och blöta ner mitt tangentbord så det är nog dags att sluta skriva.. Det enda jag vill göra nu är att lägga mig i fosterställning och gråta ögonen ur mig, tills jag blir en liten skrumpen hög.
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/nissenpopovski/324626733/
Visa toppen
Show footer