October
Sunday 21 February 2010 photo 4/4
|
det absolut värsta som i mitt liv just nu är nätterna, när jag ligger där helt ensam och saknar din värme. saknar din närhet.
jag vill ligga på ditt bröst, och höra dina andetag..dina lugna fina andetag. höra ditt hjärta slå.
och viska lite tyst i ditt öra när du håller på somnar " jag älskar dig ". och sedan pussa dig i pannan.
ligger där ensam helt livrädd att jag aldrig mer kommer få göra det.
vart jag än kollar så ser jag bara bilder på dig, och när jag stänger ögonen så är du fortfarande kvar, och det värker.
hela kroppen värker, och jag vill bara skrika. men jag vet att det inte hjälper.
jag vill att du ska ligga där bredvid mig och hålla om mig, så som förut.
varenda natt tänker jag på allt vi har upplevt, på allt vi har gjort.
allt det fina vi har gjort, och alla stunder. det är inte mycket, men tillräckligt för mig för att vara lycklig.
& även dom stunder som vi har varit deppig, och bara legat bredvid varandra, och jag har legat och gråtit i din famn.
jag ligger och vrider och vänder och vad jag än gör så dyker du upp i huvet.
jag drömmer om dig, om dig . åh det gör så jävla ont att sedan vakna upp.
.. att vakna upp och veta att det bara var en förbannad dröm
önskar vi kunde byta kropp för en dag, så skulle du få känna hur jag känner det.
du skulle få känna hur ont det gör, du skulle känna hur det känns att längta efter någon. en längtan som du aldrig har känt förut. en längtan som gör ont.
du skulle få känna hur det känns att sitta instängd på ditt rum, ihopkrypen i sängen..
och att du ligger med alla tankar i huvet. tårarna tar aldrig slut. samma visa vareviga dag.
du skulle få känna hur det känns att vakna mitt i nätterna alldeles kallsvettig, gråten sitter i halsen och dina ögon är alldeles blöta.
hur du känner på dagarna att du är hungrig men så fort du tänker på mat så vill du spy, och när du väl äter liite grann så mår du illa.
hur du sitter med bankande huvudvärk hela dagarna, hur du känner ensamheten värker i din kropp.
du känner dig rastlös, men du vill ändå bara lägga dig ner och sova, sova i evighet. kanske aldrig mer vakna.
du känner ingen ork till att träffa några vänner, du har ingen lust att göra något. förutom att gräva ner dig själv.
du bara sitter och kollar rätt in i en vägg och funderar..
så fort du slår upp en bild på din kärlek så börjar du gråta, och du får inte stopp på det.
ur du sitter och kollar igenom alla bilder på din kärlek om och om igen hela dagarna.
du sitter vid datorn, kollar igenom allt som har med dig att göra.
du håller i din mobil, så fort du öppnar den ser du din bakrundsbild, där finns din kärlek. hur du stirrar på bilden i flera sekunder, tillslut slutar din hjärna att fungera, ditt hjärta slår fort & tårarna kommer.så fort du hör en låt som dom sjunger något speciellt i, så börjar dina tårar att rinna. och dom tar aldrig slut.
hur ont det gör att verkligen sakna. längta. hoppas. drömma.
& gå vidare.
hur det känns när exakt alla frågar hur man mår, & varför man är ledsen...hur svårt det är, och hur önt det gör, när man inte har något svar.
och du bara börjar gråta när folk nämner din kärlkeks namn.
så fort du ser din kärleks namn någonstans, var som helst..så börjar det svartna för ögonen lite, och då kommer alla tankar tillbaka.
på dagarna, du vet inte vart du ska ta vägen, du vill gå och lägga dig, men samtidigt vet du att allt bara blir värre så fort du lägger dig.
istället tänker du att du ska gå ut, men allt blir bara värre ändå.
om du går ut tänker du att du ska gå så långt benen bär, men du orkar inte. du orkar ingenting. verkligen ingen ork i kroppen alls.
du tänker att du ska gå ut och vara med vänner. skratta och ha det roligt... men det går inte?
du känner ingen glädje, du kan inte skratta. inte ens få ett leende på läpparna.
du skulle få känna på hur det känns att inte kunna vara glad tillsammans med sina vänner.
kanske att du skulle kunna skratta på utsidan, men inombords känner du hur allt hugger, och det gör så jävla ont.
och efter varenda dag som går, när vi inte pratar..så känner du hur hjärtat faller, bit för bit.
..och när alla bitarna är borta, så är det slut. då finns det inget kvar.
du känner att för varje dag som går, blir du bara svagare & svagare.
du blir bara räddare och räddare.
det känns som allt & alla bara försvinner mer och mer.
du sitter hemma, livrädd. livrädd för dig själv. livrädd för att leva.
du orkar absolut ingenting.
för det är exakt så jag lever.
du skulle få känna hur det känns, när ens syre bara försvinner allt mer & mer.
för det är vad du är. mitt syre. mitt allt. min luft som jag andas.
jag vill ligga på ditt bröst, och höra dina andetag..dina lugna fina andetag. höra ditt hjärta slå.
och viska lite tyst i ditt öra när du håller på somnar " jag älskar dig ". och sedan pussa dig i pannan.
ligger där ensam helt livrädd att jag aldrig mer kommer få göra det.
vart jag än kollar så ser jag bara bilder på dig, och när jag stänger ögonen så är du fortfarande kvar, och det värker.
hela kroppen värker, och jag vill bara skrika. men jag vet att det inte hjälper.
jag vill att du ska ligga där bredvid mig och hålla om mig, så som förut.
varenda natt tänker jag på allt vi har upplevt, på allt vi har gjort.
allt det fina vi har gjort, och alla stunder. det är inte mycket, men tillräckligt för mig för att vara lycklig.
& även dom stunder som vi har varit deppig, och bara legat bredvid varandra, och jag har legat och gråtit i din famn.
jag ligger och vrider och vänder och vad jag än gör så dyker du upp i huvet.
jag drömmer om dig, om dig . åh det gör så jävla ont att sedan vakna upp.
.. att vakna upp och veta att det bara var en förbannad dröm
önskar vi kunde byta kropp för en dag, så skulle du få känna hur jag känner det.
du skulle få känna hur det känns att sitta instängd på ditt rum, ihopkrypen i sängen..
och att du ligger med alla tankar i huvet. tårarna tar aldrig slut. samma visa vareviga dag.
du skulle få känna hur det känns att vakna mitt i nätterna alldeles kallsvettig, gråten sitter i halsen och dina ögon är alldeles blöta.
hur du känner på dagarna att du är hungrig men så fort du tänker på mat så vill du spy, och när du väl äter liite grann så mår du illa.
hur du sitter med bankande huvudvärk hela dagarna, hur du känner ensamheten värker i din kropp.
du känner dig rastlös, men du vill ändå bara lägga dig ner och sova, sova i evighet. kanske aldrig mer vakna.
du känner ingen ork till att träffa några vänner, du har ingen lust att göra något. förutom att gräva ner dig själv.
du bara sitter och kollar rätt in i en vägg och funderar..
så fort du slår upp en bild på din kärlek så börjar du gråta, och du får inte stopp på det.
ur du sitter och kollar igenom alla bilder på din kärlek om och om igen hela dagarna.
du sitter vid datorn, kollar igenom allt som har med dig att göra.
du håller i din mobil, så fort du öppnar den ser du din bakrundsbild, där finns din kärlek. hur du stirrar på bilden i flera sekunder, tillslut slutar din hjärna att fungera, ditt hjärta slår fort & tårarna kommer.så fort du hör en låt som dom sjunger något speciellt i, så börjar dina tårar att rinna. och dom tar aldrig slut.
hur ont det gör att verkligen sakna. längta. hoppas. drömma.
& gå vidare.
hur det känns när exakt alla frågar hur man mår, & varför man är ledsen...hur svårt det är, och hur önt det gör, när man inte har något svar.
och du bara börjar gråta när folk nämner din kärlkeks namn.
så fort du ser din kärleks namn någonstans, var som helst..så börjar det svartna för ögonen lite, och då kommer alla tankar tillbaka.
på dagarna, du vet inte vart du ska ta vägen, du vill gå och lägga dig, men samtidigt vet du att allt bara blir värre så fort du lägger dig.
istället tänker du att du ska gå ut, men allt blir bara värre ändå.
om du går ut tänker du att du ska gå så långt benen bär, men du orkar inte. du orkar ingenting. verkligen ingen ork i kroppen alls.
du tänker att du ska gå ut och vara med vänner. skratta och ha det roligt... men det går inte?
du känner ingen glädje, du kan inte skratta. inte ens få ett leende på läpparna.
du skulle få känna på hur det känns att inte kunna vara glad tillsammans med sina vänner.
kanske att du skulle kunna skratta på utsidan, men inombords känner du hur allt hugger, och det gör så jävla ont.
och efter varenda dag som går, när vi inte pratar..så känner du hur hjärtat faller, bit för bit.
..och när alla bitarna är borta, så är det slut. då finns det inget kvar.
du känner att för varje dag som går, blir du bara svagare & svagare.
du blir bara räddare och räddare.
det känns som allt & alla bara försvinner mer och mer.
du sitter hemma, livrädd. livrädd för dig själv. livrädd för att leva.
du orkar absolut ingenting.
för det är exakt så jag lever.
du skulle få känna hur det känns, när ens syre bara försvinner allt mer & mer.
för det är vad du är. mitt syre. mitt allt. min luft som jag andas.
Comment the photo
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/nnathaliemarie/444322465/
Visa toppen
Show footer