Monday 25 July 2011 photo 1/3
|
Du ringer, börjar nästan gråta.
Jag tror att stunden inne,
då Jag ska förlåta.
Du börjar förklara,
du börjar skrika.
Jag önskar att du alltid kunde behandla mig lika.
För mig är det inget ovanligt att bli misshandlad med ord.
Men jag kör med öppna kort,
det kan jag visa på första bästa bord.
Du vill träffa mig, men jag tror faktiskt inte på dig.
Direkt när du är onykter så börjar du ropa på mig.
Fortfarande vet jag inte vad det är jag ska tro.
När jag började simma,
klättra, flyga, springa, gå.
Det var då jag för första gången på egna ben kunde stå.
Jag saknar dig, det är väl det som är huvudsaken.
Du börjar förklara,
Annons