May
Sunday 4 September 2011 photo 4/4
|
kommentera ,
Det är så hemskt att verkligheten verkligen är såhär..
Smutsiga fingrar och stripigt hår.
Såriga armar och blodiga lår.
Tåriga kinder och sorgsen blick.
Smal som en pinne, och utan familj,
var det liv han fick.
Inga hopp alls, i alldeles för unga år.
Uppväxten var alldeles för svår,
och tiden läker inga sår.
Han hade sett världen som ett monster,
som det hemskaste som finns.
Aldrig nånsin har han hört nån saga,
om en prinsessa och en prins.
Bomber, granater och våld.
Ingen mat, inget tak,
ingen trygghet, och inget golv.
Hur skulle han kunna välja när han inte hade några val?
Han visste inte vad kärlek var.
Han hade aldrig haft pengar,
och gick ofta på gatan och stal.
Ibland satt han i häktet,
ibland undrade han varför kvinnorna hade en svart sjal.
Han kunde inte skriva, och hade aldrig lett.
Han hade en kropp av svart skal,
och visste att önskningarna inte funkar,
även fast han varje kväll har bett.
Av poliser blev han ibland slagen.
Varje dag spydde han upp det lilla han hade i magen.
Han undrade ibland om hans hjärta skulle stanna snart,
som så många andras hade gjort.
Ibland blev han sjuk,
men fick ändå springa alldeles för fort.
Han skulle bli som de andra,
en tolvårig soldat.
För aldrig blev han bättre behandlad,
än smuts på ett silverfat.
Kriga tills han inte längre hade kvar sina barnahänder.
Lyda order, skjuta kanoner,
se folk med mord i blicken vart han än vänder.
Grusiga knän , och ett gevär i högra handen.
Aldrig ha nån som han kunde gråta ut sin sorg i famnen.
Höra varje smäll, oxh gömma sig för skotten.
Varför fick just han nitlotten?
En blodig arm som kanske behövs ta bort.
De som tittade på honom hade hat i blicken,
pågrund av att han var av fel sort.
Höra hjärtskärande skrik,
av flygande skott genom den iskalla natten.
Männen behandlar honom som ett djur,
tittar på honom,
skriker ; ' För bort den '.
Inte ha nån egen vilja,
och gå på stridsfältet för att försöka döda.
Se hjälplösa barn och kvinnor,
som skriker på hjälp,
men ingen tycks höra.
Gå på minfält och oroa sig för att bli sprängd i bitar.
Kanske klara sig,
eller bli fylld av metallnitar.
Hela tiden akta sig för att bli skjuten..
Han är som en mussla som alltid är sluten.
Ingen familj eller ens ett hem.
Och här sitter jag & svär över livet igen.
Annons
Camera info
Camera SAMSUNG ES55,ES57 / VLUU ES55 / SAMSUNG SL102
Focal length 6 mm
Aperture f/3.2
Shutter 1/45 s
ISO 200
Comment the photo
Anonymous
Tue 11 Oct 2011 21:37
fan va bra.. får man kopiera? ^^<3
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/nnyberg/495715068/
Visa toppen
Show footer