Saturday 10 September 2011 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Alldeles för vackert.
Alltid är det nånting mycket mer.
Eller så är det något mycket mindre.
Att bara gå ett varv runt stan,
& bara titta på allt och alla.
Helt plötsligt så ser jag mig själv stå där,
på gatan,
och skrika ljudlöst,
att jag älskar att leva.
Sedan dansar jag hem,
och är snäll mot gamla tanter som har en alldeles för tung väska,
eller så.
& varför,
varför, varför,
ser jag alldeles för många människor som blir sårade hela tiden?
Jag har varit en av dem där sårade,
eller, jag kanske fortfarande är, jag vet inte.
Men vart kommer allt ifrån?
När man kliver upp vid 3 mitt i natten,
i ett annat land.
Öppnar såna där fina fönster som finns med i typ sagor,
2 stycken som man trycker upp med båda händerna,
och sedan ska fåglarna kvittra ute,
och solen ska skina in genom rummet.
Vart fick jag det där ifrån,
att öppna dem där fönstrerna,
och bara titta ut,
sedan skrika åt några som var alldeles för högljuda.
Hur kan jag våga,
vara i iskallt vatten så länge tills min hjärna håller på att sprängas?
När jag aldrig vågar,
säga förlåt,
eller att jag aldrig vågar,
säga farväl.
Hejdå.
& VARFÖR, varför förändras allt & alla hela, hela tiden för?
Varför,
lyssnar jag aldrig klart på låtar,
eller ser slutet på filmer?
Är det för att jag inte vill se vad som händer,
för att det antingen inte finns ett bra slut,
eller att det är för lyckligt för att vara sant.
Jag har för många frågor,
ni vet,
frågor utan svar.
Alldeles för vackert.
Alltid är det nånting mycket mer.
Eller så är det något mycket mindre.
Att bara gå ett varv runt stan,
& bara titta på allt och alla.
Helt plötsligt så ser jag mig själv stå där,
på gatan,
och skrika ljudlöst,
att jag älskar att leva.
Sedan dansar jag hem,
och är snäll mot gamla tanter som har en alldeles för tung väska,
eller så.
& varför,
varför, varför,
ser jag alldeles för många människor som blir sårade hela tiden?
Jag har varit en av dem där sårade,
eller, jag kanske fortfarande är, jag vet inte.
Men vart kommer allt ifrån?
När man kliver upp vid 3 mitt i natten,
i ett annat land.
Öppnar såna där fina fönster som finns med i typ sagor,
2 stycken som man trycker upp med båda händerna,
och sedan ska fåglarna kvittra ute,
och solen ska skina in genom rummet.
Vart fick jag det där ifrån,
att öppna dem där fönstrerna,
och bara titta ut,
sedan skrika åt några som var alldeles för högljuda.
Hur kan jag våga,
vara i iskallt vatten så länge tills min hjärna håller på att sprängas?
När jag aldrig vågar,
säga förlåt,
eller att jag aldrig vågar,
säga farväl.
Hejdå.
& VARFÖR, varför förändras allt & alla hela, hela tiden för?
Varför,
lyssnar jag aldrig klart på låtar,
eller ser slutet på filmer?
Är det för att jag inte vill se vad som händer,
för att det antingen inte finns ett bra slut,
eller att det är för lyckligt för att vara sant.
Jag har för många frågor,
ni vet,
frågor utan svar.
Annons
Camera info
Camera SAMSUNG ES55,ES57 / VLUU ES55 / SAMSUNG SL102
Focal length 6 mm
Aperture f/3.2
Shutter 1/350 s
ISO 100