May
Thursday 29 September 2011 photo 1/1
|
RIP,
allra käraste,
älskade mormor.
Mitt huvud håller på att sprängas med fina minnen av dig.
Jag vill ha tillbaka ditt leende, ditt skratt, hela dig.
Det känns som att det är en plastpåse över mitt huvud,
utan luft, och som att jag sitter inne i ett mörkt rum.
När jag tänker efter, så skulle jag ha ringt dig på tisdagen,
som jag tänkte, säga att jag älskar dig, men jag glömde bort det.
- Jag var för dum.
Jag känner ingenting längre, för både hjärtat och hjärnan kan inte förstå,
att du är borta.
Den sista dagen jag såg dig, och dem sista dagarna jag fick sån bra kontakt med dig,
dem är nu föralltid borta.
Knyter mina nävar som blir vita, nyper mig själv för att sanningen slippa se.
Jag vill att du mår bättre nu, och att du kan skratta och le.
Hoppas du har det bra i himlen, för himlen grät på morgonen,
av att någon så speciell fick lämna oss på jorden.
På dagen sken solen,
för att du har det bra där uppe i himlen,
och jag är glad för att jag den där sista gången,
sa dem tre orden.
Ett ord ekar i huvudet,
om och om igen.
Varför, varför , varför?
Och varför fick jag aldrig se dig igen?
Jag ska köpa dig en hatt, för du sa att hattar passar dig.
Jag ska köpa dig en päron daim glass, så kan jag fantisera om att du sitter här med mig.
När du var borta så snabbt,
så försvann min självkänsla & den trettonåriga tjej som nyss fanns här.
För alla bitar som byggde upp mig, har fallit isär.
Tårarna rinner som niagarafallet, och jag önskar att om du inte kan komma tillbaka,
så kan jag flyga till himlen, och vara med dig där?
På morgonen så gick all luft ur mig, och jag blev deprimerad.
Jag måste få se dig en gång till,
för utan dig är jag så förnedrad.
Jag visste inte att du inte levde,
och jag visste inte nånting.
Jag skrattade var glad,
och visste inte vad som hände omkring.
Du var borta för tidigt,
du hade kunnat levt i minst 20 år till.
Jag älskar dig mormor,
och vet du att få träffa dig en gång till är det första jag vill?
Du var annorlunda på något sätt.
Var snäll, hade egna åsikter, sa vad du tyckte,
och tyckte att du hade rätt.
Vi bråkade ibland,
men du har alltid funnits här för mig.
Ända sedan jag föddes,
och tills igår, då jag miste dig.
Det går inte en sekund förrän jag börjar tänka på dig,
ditt retsamma leende, ditt rödsvarta hår och din svartvita träningsoverallsjacka.
När jag tänker på mig själv,
så var det du som formade mig,
- mormor. Jag har dig att tacka.
Jag älskar dig mer än andetagen jag tar.
jag tänker på dig,
och kommer tänka på dig i alla mina dar.
varför du?
Jag saknar dig så mycket,
mer än någon kan förstå.
Jag klandrar dig inte,
men varför lät du mig ensam få gå?
Mormor,
jag kommer ihåg ditt glada skratt.
Hur du sjöng för mig när jag var liten,
vyssjan lull,
varje natt.
Dem kvällar vi åt chips och såg på teve.
Då vi Skrattade och hade katterna i varsitt knä.
Fortfarande kan jag inte se sanningen,
du kan inte vara död,
och jag kommer inte kunna tro på det tills jag ser det med egna ögon.
En sista gång, låt mig få se dig.
Så jag slipper leta, och kan hitta tillbaka i mig.
En sista gång, jag ska ta bussen hem till dig.
Hoppas ingen har dammsugat,
så att din lukt fortfarande finns kvar.
bilden av dig sitter vid köksbordet på morgonen med en kopp te,
och läsa korsodet , sedan gå och väcka mig när du var klar.
DU KAN INTE VARA BORTA.
JAG KAN INTE TRO DET.
JAG ÄLSKAR DIG MORMOR.
HÖR DU DET?
JAG ÄLSKAR DIG!!!!!!
Jag vill ha tillbaka ditt leende, ditt skratt, hela dig.
Det känns som att det är en plastpåse över mitt huvud,
utan luft, och som att jag sitter inne i ett mörkt rum.
När jag tänker efter, så skulle jag ha ringt dig på tisdagen,
som jag tänkte, säga att jag älskar dig, men jag glömde bort det.
- Jag var för dum.
Jag känner ingenting längre, för både hjärtat och hjärnan kan inte förstå,
att du är borta.
Den sista dagen jag såg dig, och dem sista dagarna jag fick sån bra kontakt med dig,
dem är nu föralltid borta.
Knyter mina nävar som blir vita, nyper mig själv för att sanningen slippa se.
Jag vill att du mår bättre nu, och att du kan skratta och le.
Hoppas du har det bra i himlen, för himlen grät på morgonen,
av att någon så speciell fick lämna oss på jorden.
På dagen sken solen,
för att du har det bra där uppe i himlen,
och jag är glad för att jag den där sista gången,
sa dem tre orden.
Ett ord ekar i huvudet,
om och om igen.
Varför, varför , varför?
Och varför fick jag aldrig se dig igen?
Jag ska köpa dig en hatt, för du sa att hattar passar dig.
Jag ska köpa dig en päron daim glass, så kan jag fantisera om att du sitter här med mig.
När du var borta så snabbt,
så försvann min självkänsla & den trettonåriga tjej som nyss fanns här.
För alla bitar som byggde upp mig, har fallit isär.
Tårarna rinner som niagarafallet, och jag önskar att om du inte kan komma tillbaka,
så kan jag flyga till himlen, och vara med dig där?
Jag måste få se dig en gång till,
för utan dig är jag så förnedrad.
Jag visste inte att du inte levde,
och jag visste inte nånting.
Jag skrattade var glad,
och visste inte vad som hände omkring.
Du var borta för tidigt,
du hade kunnat levt i minst 20 år till.
Jag älskar dig mormor,
och vet du att få träffa dig en gång till är det första jag vill?
Du var annorlunda på något sätt.
Var snäll, hade egna åsikter, sa vad du tyckte,
och tyckte att du hade rätt.
Vi bråkade ibland,
men du har alltid funnits här för mig.
Ända sedan jag föddes,
och tills igår, då jag miste dig.
Det går inte en sekund förrän jag börjar tänka på dig,
ditt retsamma leende, ditt rödsvarta hår och din svartvita träningsoverallsjacka.
När jag tänker på mig själv,
så var det du som formade mig,
- mormor. Jag har dig att tacka.
Jag älskar dig mer än andetagen jag tar.
jag tänker på dig,
och kommer tänka på dig i alla mina dar.
varför du?
Jag saknar dig så mycket,
mer än någon kan förstå.
Jag klandrar dig inte,
men varför lät du mig ensam få gå?
Mormor,
jag kommer ihåg ditt glada skratt.
Hur du sjöng för mig när jag var liten,
vyssjan lull,
varje natt.
Dem kvällar vi åt chips och såg på teve.
Då vi Skrattade och hade katterna i varsitt knä.
Fortfarande kan jag inte se sanningen,
du kan inte vara död,
och jag kommer inte kunna tro på det tills jag ser det med egna ögon.
Så jag slipper leta, och kan hitta tillbaka i mig.
En sista gång, jag ska ta bussen hem till dig.
Hoppas ingen har dammsugat,
så att din lukt fortfarande finns kvar.
bilden av dig sitter vid köksbordet på morgonen med en kopp te,
och läsa korsodet , sedan gå och väcka mig när du var klar.
JAG KAN INTE TRO DET.
JAG ÄLSKAR DIG MORMOR.
HÖR DU DET?
JAG ÄLSKAR DIG!!!!!!
Annons
Camera info
Camera SAMSUNG ES55,ES57 / VLUU ES55 / SAMSUNG SL102
Focal length 6 mm
Aperture f/3.2
Shutter 1/1000 s
ISO 100
Comment the photo
Johan 'Johnisch' Bengtsson
Thu 29 Sep 2011 23:53
Fyfan, alltid tråkigt när sånt här händer, rip! Finns
Anonymous
Thu 29 Sep 2011 21:15
R.I.P finns här ,om du vill prata <3
Anonymous
Thu 29 Sep 2011 19:21
nellie ? :( <3
nnyberg
Thu 29 Sep 2011 17:59
men det värsta är att ,
hon dog inte av nån sjukdom,
eller av åldern...
hon dog inte av nån sjukdom,
eller av åldern...
21 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/nnyberg/496735177/
Visa toppen
Show footer