August
Thursday 14 July 2011 photo 1/1
|
Dubbelexponering.
--
jag undrar hur det är att inte vara så betagen av någon/något
att finna sig i ensamheten och uppskatta varenda sekund av den
istället för att förpesta allt vad den bringar.
nu menar jag givetvis inte all sorts ensamhet
utan mer den där som liksom kryper i kroppen, som klistrar sig fast
den man inte kan välja själv.
--
när jag var liten brukade jag alltid leka ensam
det var någonting jag älskade att göra
i skolan fann jag mig i samma roll
det fungerade bäst så.
men när någon kom in i mitt liv
och jag helt plötsligt skulle lära mig gemenskap
så förstod jag inte vitsen med det hela
och det tog mig lång tid att acceptera att ensam inte alltid leker bäst
-
och jag funderar just nu på hur det varit om jag propsat på att behålla min ensamhet
hur hade jag varit som person? vilka hade mina val varit?
..
äsch, detta är nonsens!
Annons
Visa toppen
Show footer