December
Sunday 13 February 2011 photo 2/10
|
Så har det nu till slut kommit till detta.
Du vet historien, jag behöver inte berätta.
Är det här slutet? Är det här mitten? Är det början?
Jag vet inte längre. Jag har tappat bort mig i smörjan.
Allt jag vet är att jag måste ta farväl.
Säga adjö. Vara stark. Vara fri. Må väl.
Allt jag vet är att jag måste denna stig vandra.
Utan att se mig om. Utan att mig själv någonsin klandra.
Inte någon annan heller, för den delen.
För vem är jag att bestämma ägaren till felen?
Vem är jag att peka finger och sätta etiketter?
Alla misstag blir med tiden ändå till silhuetter.
Så jag säger inte att det var ditt fel. Eller mitt fel. Någons fel.
Vi visste båda vilka risker vi tog när vi kastade oss in i detta spel.
Vi visste att vi hade inget att ge men allt att förlora.
Och en vinnare i detta sjuka spel skulle vi aldrig kora.
Men tärningen kastade vi och såg vart den landade.
Allt för ofta var det tillbaka på ruta ett vi hamnade.
Men det vet du. Jag behöver inte påminna dig.
Jag ska inte åberopa gamla minnen med mig.
Nej, jag ska göra som de sa och rycka av plåstret snabbt.
Det sägs vara det bästa sättet. Det sägs att det känns knappt.
Fan vad de ljög. Rycket är snabbt men smärtan är långsam.
Jag får bita ihop och stå ut med denna smärta så plågsam.
Så det här är mitt farväl till vår svindlande historia.
Till vårt kapitel. Till dig, min ängel utan vingar och gloria.
Mitt adjö till en fantasi vi en gång delade och levde av.
Farväl till denna tid och alla fina minnen det gav.
Av: JRamos
Så har det nu till slut kommit till detta.
Du vet historien, jag behöver inte berätta.
Är det här slutet? Är det här mitten? Är det början?
Jag vet inte längre. Jag har tappat bort mig i smörjan.
Allt jag vet är att jag måste ta farväl.
Säga adjö. Vara stark. Vara fri. Må väl.
Allt jag vet är att jag måste denna stig vandra.
Utan att se mig om. Utan att mig själv någonsin klandra.
Inte någon annan heller, för den delen.
För vem är jag att bestämma ägaren till felen?
Vem är jag att peka finger och sätta etiketter?
Alla misstag blir med tiden ändå till silhuetter.
Så jag säger inte att det var ditt fel. Eller mitt fel. Någons fel.
Vi visste båda vilka risker vi tog när vi kastade oss in i detta spel.
Vi visste att vi hade inget att ge men allt att förlora.
Och en vinnare i detta sjuka spel skulle vi aldrig kora.
Men tärningen kastade vi och såg vart den landade.
Allt för ofta var det tillbaka på ruta ett vi hamnade.
Men det vet du. Jag behöver inte påminna dig.
Jag ska inte åberopa gamla minnen med mig.
Nej, jag ska göra som de sa och rycka av plåstret snabbt.
Det sägs vara det bästa sättet. Det sägs att det känns knappt.
Fan vad de ljög. Rycket är snabbt men smärtan är långsam.
Jag får bita ihop och stå ut med denna smärta så plågsam.
Så det här är mitt farväl till vår svindlande historia.
Till vårt kapitel. Till dig, min ängel utan vingar och gloria.
Mitt adjö till en fantasi vi en gång delade och levde av.
Farväl till denna tid och alla fina minnen det gav.
Annons
Visa toppen
Show footer