February
Thursday 8 April 2010 photo 1/1
|
http://www.youtube.com/watch?v=Y3MpDCkvfQk
Har byggt ett minne som jag kan stå för när jag ser tillbaka,
samma hjärta, samma själ det känns som huvudsaken.
Skulle kunna dra allt igen, jag svek min vän och drog sen.
På bortaplan i många veckor, ingen sömn, bara tänk.
Hur jag skulle styra upp det igen, ringa till vem? Längtade hem,
ville bara ställa allting till rätta och berätta exakt vad som verkligen hänt.
Kunde knappt fatta beslut, fattade nu, då stack jag tillslut.
Hur i hela jävla världen kan man svika sina vänner som jag? Det är helt sjukt.
Jag brukar tänka på det ofta och det kostar kraft,
måste ha varit den värsta tiden som jag haft, allt var kaos.
Förblindad var man som en dimma när man rullade fram,
som ett skämt, det är så man skäms att heta elsa nodler.
Jag ville byta namn, och flytta fram den tid som var, till bättre dagar,
glada miner, en sol som skiner klart.
Ska begrava tankar, ta mitt ansvar upp i helhet,
älskar dom som älskar mig, trots alla mina felsteg.
Har ofta fattat efter nederlagen, allt jag får.
Ångest rinner över mig som om det var en galen våg.
Skulle bara vara glad om jag, en vacker dag, fick se mig va
samma sak som då, men nu idag när jag kan tänka klart.
Inget nu, lovade ju, tråkigt beslut, tänkt ut.
Att man inte bara fattade vad man gjorde med sitt liv,
att man andades det är helt sjukt.
Jag tänker våga, stänker tårar på mitt skrivbord,
sitter skriver verser, när jag plågas blir det mera gjort.
Då kommer tankar fram som aldrig fanns,
när jag var hon som sket i alla andra,
bara svamla när jag såg min chans.
Som prata sönder folk och ljög om sånt dom tyckte om,
som hela tiden krigade för att hjärtat skulle ryckas bort.
Har varit så kall och hemsk, sedd som en fucking dåre,
så jag förstår att många människor vill spotta på mig.
Ibland så känns det bra även om det är försent,
det här är texten som förklarar mina felsteg.
Det känns som det är försent,
jag går med tunga steg.
Det kanske är försent, men jag vill vara mer.
Det känns som det är försent,
jag vet jag gjorde fel.
Jag går med tunga steg.
Har byggt ett minne som jag kan stå för när jag ser tillbaka,
samma hjärta, samma själ det känns som huvudsaken.
Skulle kunna dra allt igen, jag svek min vän och drog sen.
På bortaplan i många veckor, ingen sömn, bara tänk.
Hur jag skulle styra upp det igen, ringa till vem? Längtade hem,
ville bara ställa allting till rätta och berätta exakt vad som verkligen hänt.
Kunde knappt fatta beslut, fattade nu, då stack jag tillslut.
Hur i hela jävla världen kan man svika sina vänner som jag? Det är helt sjukt.
Jag brukar tänka på det ofta och det kostar kraft,
måste ha varit den värsta tiden som jag haft, allt var kaos.
Förblindad var man som en dimma när man rullade fram,
som ett skämt, det är så man skäms att heta elsa nodler.
Jag ville byta namn, och flytta fram den tid som var, till bättre dagar,
glada miner, en sol som skiner klart.
Ska begrava tankar, ta mitt ansvar upp i helhet,
älskar dom som älskar mig, trots alla mina felsteg.
Har ofta fattat efter nederlagen, allt jag får.
Ångest rinner över mig som om det var en galen våg.
Skulle bara vara glad om jag, en vacker dag, fick se mig va
samma sak som då, men nu idag när jag kan tänka klart.
Inget nu, lovade ju, tråkigt beslut, tänkt ut.
Att man inte bara fattade vad man gjorde med sitt liv,
att man andades det är helt sjukt.
Jag tänker våga, stänker tårar på mitt skrivbord,
sitter skriver verser, när jag plågas blir det mera gjort.
Då kommer tankar fram som aldrig fanns,
när jag var hon som sket i alla andra,
bara svamla när jag såg min chans.
Som prata sönder folk och ljög om sånt dom tyckte om,
som hela tiden krigade för att hjärtat skulle ryckas bort.
Har varit så kall och hemsk, sedd som en fucking dåre,
så jag förstår att många människor vill spotta på mig.
Ibland så känns det bra även om det är försent,
det här är texten som förklarar mina felsteg.
Det känns som det är försent,
jag går med tunga steg.
Det kanske är försent, men jag vill vara mer.
Det känns som det är försent,
jag vet jag gjorde fel.
Jag går med tunga steg.
Comment the photo
du kommer alltid betyda mycket för mig.
du kommer alltid att beskrivas som en syster för mig, du är mitt allt.
visst, det kanske är långt kvar till sommarlovet, men tänk?!
att du ska komma till mig i sommar, shit va vi ska ha roligt !
och vet du hur mycket jag längtar eller ? nej tänkte precis det, för det går inte att förklara...
ELSA DU ÄR MIN SYSTER OCH JAG ÄLSKAR DIG !
<33333333333333
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/nodler/451994981/
Visa toppen
Show footer