February
Monday 27 February 2012 photo 1/2
|
Change
Del 2
Hanna’s perspektiv
Vi gick hem, jag ville bara sova, men hon pladdrade på.
Tillslut lyckades hon hålla tyst och somna.
"Vakna, Vakna det e bråttom!!" Tina ryckte i min arm och försökte dra upp mig ur sängen.
"Vadå?" frågade jag yrvaket
"De kommer till stan om bara en timme!!" Svarade hon glatt.
"Vilka?" frågade jag och insåg snabbt vilka hon pratade om.
"ONE DIRECTION! Är du dum eller?" skrek hon som om jag var döv också.
Jag fick snällt resa mig och klä på mig. Vi satte oss i bilen och jag körde till det stället det skulle vara på, vi fick snurra runt efter en parkering i flera år, men tillslut hittade jag en.
Jag parkerade och hon rusade ut ur bilen, jag fick skynda mig för att inte tappa bort henne i folk massan.
Louis Perspektiv
Jag visste att hon inte skulle vara där, men jag kunde ändå inte sluta kolla efter henne, tänk om hon var där?
"HELLO, you dead man??!!" Zayns röst avbröt mina tankar och jag skrattade lite åt honom, men tanken släppte inte, tänk om?
Vänta, där, var det inte hon? Eller, nej, kanske inte. Det finns säkert fler som är lika henne. Jag stoppade ner handen i fickan och kände lappen som låg där, jag var tvungen, ikväll skulle jag ringa hennes kompis, jag var tvungen.
Hanna’s perspektiv
Vad är det roliga med att trängas med tusen andra dö kära människor? De skulle ju ändå inte lägga märke till någon speciell. Detta var deras jobb, det är som att en bilförsäljare skulle komma ihåg alla sina kunder och det lät ju ganska orimligt. Aja, vi trängde oss fram till staketet och hon hängde som en apa över det i väntan på killarna, när de väl kom kändes det obehagligt, en av dem mötte min blick, han log, som om han ville mig något, sen blinkade han med ena ögat och var tvungen att går vidare. Vad ville han mig? Bara fjäska, som alla andra kändisar?
Louis Perspektiv
Hon stod där, jag var tvungen att kolla henne i ögonen, men hon såg inte glad ut, snarare besvärad och arg, vad hade jag gjort henne?
Jag SKA ringa henne, annars skulle jag hata mig själv föralltid.
Hanna’s perspektiv
Medans Tina gick runt i huset och längtade till Harry skulle ringa så gick jag runt och funderade på den där konstiga killen.
"Waaaaaaaaaaaaaaaaa!" Skriket kom ifrån köket och jag sprang dit.
"Det ringer!!!" hon hoppade runt av glädje.
"Ett tips, SVARA!?" sa jag till henne och hon gav mig en sur blick, sen svarade hon.
"Hi" henne röst lät glad och när hon nästan slutade andas så insåg jag vem som ringde.
Hon fick inte fram några ord, hon bara grät, jag såg på henne där hon stod.
"Ofcourse" lyckades hon hicka fram sen la hon på.
"Vad?" frågade jag och visste att det var bäst att vara intresserad.
"Harry bjuder in oss till deras hotell, ikväll!!" sa hon och grät fortfarande.
"Gud så trevligt" sa jag och försökte trycka in så mycket ironi i det som möjligt.
Kommentera? Vet att den SUGER just nu, men hoppas på att den snart får ett ryck :/
Annons
Comment the photo
Anonymous
Mon 27 Feb 2012 21:13
grym!<3
13 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/nooveell/502495537/
Visa toppen
Show footer