Thursday 5 February 2009 photo 1/2
|
Thursday 5 February 2009 photo 1/2
|
Vissa människor har bara allt det där som ger världen sin glans.Hon gav mig trygghet, hopp och tro.Den kärleksfulla famnen som aldrig skulle komma åter, min kära mormor, jag saknar dig!Om alla dina goda gärningar och ditt goda hjärta kunde få dig tillbaka till dom som älskar och saknar dig när ljusen släcks. Då skulle du stå här bredvid mig idag och aldrig lämna mig med denna saknad.Det kommer att dröja innan jag får se dig igen,I mitt hjärta finns alla minnen och alla sagda ord. Jag hade velat ha dig vid min sida så länge till, men inte ens den mest underbara kan undkomma sin utstakade väg i livet.Jag visste vad som komma skulle. Du kämpade så hårt.När jag var liten och växte upp med din kärlek,var min värsta fasa att du skulle lämna min famn en dag och inte finnas där mer. Det kunde få tårar att lämna min kind lättare än något annat.Jag unnar ingen att uppleva vad sjukdomen gjorde med dig. Men jag vet att du kämpade så länge och så hårt för att du älskade oss så mycket och inte ville lämna vår kärlek.Jag grät tårar som inte papper kunde råda bot på såsom jag höll din ledlösa hand när du somnat in. Jag kommer aldrig att glömma den smärta det gav.Men jag hoppas du ser mina tårar nu mormor. Det var ett tag sen nu. Men det vi delade kommer tiden aldrig att sudda ut. Jag saknar dig och jag älskar dig med varje steg jag tar och varje sekund jag lever. Du är så saknad mormor.